To celebrate Old good times

ska jag iväg och träffa mina forna kompisar från gymnasietiden. Det blir ett härligt gäng på totalt 5 tjejer som hängde då och sen har vi träffats sporadiskt nån gång per år. Jag hoppas på att få många förslag och ideer på hur jag ska gå tillväga med B för jag känner mig helt vilsen.

Annars hoppas jag bara på att få ha en skön kväll med vuxet sällskap :) känns som om det var längesen så det behövs.

Sprialen som kallas ekonomi

Det känns ibland som om man är på väg upp och att kraften har avtagit lite - man får en paus. Men så händer något och det börjar om, tar ny fart och det svarta hålet längs ner känns väldigt nära.

Den som säger att man inte blir lyckligare av pengar kan få ge sina till mig så ska jag bevis att jag blir lyckligare av att ha pengar medans den andar personen får bevisa för mig att den blir lycklig utan!

ååååå hjälp

Ni vet att jag skrev om en dejt jag var som var sååå himla bra då jag kände att min kroppsfixering vart utmanad och han kysstes så där ljuvligt manligt och allt ... HAN (som från och med nu får heta B) och jag har träffats lite av och till sedan dess. Mer av eftersom det ändå är rätt långt mellan oss men i förrgår när vi träffades så började han prata om ifall vi var tillsammans eller inte, varför vi inte var det när vi kom fram till att vi inte var det och varför mina barn var "problemet" men samtidigt så bestämde vi igår att vi ska ses imorgon igen.

B kallar mig sin älskling, vi saknar varandra, jag tänker konstant på honom när jag inte är med honom. Jag funderar på hur hans kompisar kommer bemöta mig och om de kommar gilla mig.

B vill hjälpa mig med att skjutsa och hämta barnen, han vill ställa upp för mig och vara där och avlasta inför allt som kommer iom att barnens pappa ska in på ny operation. Han undrar om jag har berättat om honom för mina föräldrar - det har jag ju inte.

Nu mitt "problem" - B vill ha barn, jag vill inte - allt annat är som klippt och skuret. Jag sa till honom i förrgår att han får skaffa barn med någon annan om han vill ha. Kan jag bli tydligare? Måste jag nu fundera på om han vill försaka sig själv och inte skaffa barn eller ska jag njuta av honom den tiden vi får tillsammans tills han bestämmer sig för att skaffa barn med någon annan?

Ja jag vet - det är tidigt och vi får ta det som det kommer...min tid är inte så dyrbar som hans...

Ett tu tre

Som sagt dörrarna står på vid gavel - det är bara för mig att börja greppa och ta tag i saker och ting. Att förstå kedjan och se hur mycket man kan begära, när och hur snabbt. Tänk om livet blir enkelt snart - hur underbart vore inte det.

Tjejernas pappa till och med erbjuder sig att avlasta helt frivilligt och hur STORT är inte det?! galet men ååå så skönt.

Vart i kontakt med diverse enheter idag och snart snart snart är vi nog under medicinering och ska jag skriva noteringar varje dag och utvecklingen måste synas så pass att den blir påtaglig - annars struntar vi i det, det värsta är ju bieffekterna  - dem är dessutom tjejernas pappa livrädd för så där får vi vara öppna och medvetna oxå.

Det finns en ljusare framtid att se fram emot - måste bara komma ihåg det

men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!