Vårfesten

Ja allt började på kontoret - vi gjorde oss iordning och gav oss av till Folkoperan för att ta ett glas vin innan festen. Väl där får jag tag på ett vin som min Yster har introducerat mig till ett Ripasso från Valpoleciella ... såååå gott, lite dyrt men va fan det räcker den timmen som jag ska sitta där o smutta.


Kommer till fördrinken på festen, nåt bubbel med lite smak och det blir två av dem och massa mingel.


Sätter oss till bords och jag hamnar mittemot en bolagsjurist och chefen för bolagsskatterna ... men hur mycket mer boaring kan det bli?! Stelt och tillgjord, siffror och kostymer. Japp inte riktigt min gebit - så fort jag kommer därifrån så drar jag vidare till andra konstelationer av människor.


Lite musik av någon som vet att Play är play och inte mer, men helt ok skivor ... livebandet trodde de var i Åre och skulle få igång pjäxklädda trötta skidåkare - inte heller riktigt rätt. Med andra ord när livebandet spelade backade publiken och tunnades ut, och när han som trycker på Play spelade så kom alla tillbaka.


Under middagen får jag sms från M: som säger att han är på väg in till Söder och att jag ska höra av mig om jag vill ses... OM JAG VILL SES ^^


Lite sms fram o tillbaka och jag hinner både bli nervös och det går över så står han där ... på min företagsfest, med sitt ljusa lockiga hår i en tofs, Tshirt och jeans och bara ler!!! OMG fjärilar i magen näe en hel jävla orkan i magen ...


Vi pratar och pratar och pratar, vi är på så samma nivå i livet och allt känns väldigt naturligt.


Han säger saker som gör att jag smälter som smör i solen, att han är så lång och lägger sina armar runt mig så jag känner mig som om jag är inne i en kokong näe men jag vet inte ... TRYGG kanske är helt rätt ord för hur jag känner mig - allt detta blandas med massor av skratt, massor.


Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses men även om det kommer dröja länge eller inte ens blir av så kommer jag att kunna vara nöjd med detta för lång tid framöver.

k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när

Vill så gärna

känna det där pirret, den där längtan och den där känslan av att veta att känslorna är besvarade att det är någon som tänker likadant på mig

fått sött sms, se på en bild som är på den personen som jag känner för och få fjärilar i hela magen bli supernervös när han ringer längta efter att få träffas

kommer jag få känna så igen?