Översköljande ledsamhet

Kvällar Nätter som den här då vill jag ha någon som håller om mig hårt och nära, som torkar bort mina tårara och klappar mitt hår, pratar med mig på ett lugnande betryggande sätt och låter mig få va ledsen, som säger att allt kommer bli bra att allt kommer att lösa sig att mina barn kommer få ha det livet jag hoppas på och att jag kan sluta oroa mig för det är en ljus framtid som väntar oss alla

 

Istället så ligger jag här och känner hur jag försöker övertyga mig själv att det är just så det kommer att bli och varje gång jag stänger ner telefonen eller slår av tvn så kommer alla känslor ifatt mig igen

 

Det kommer bli en sömnlös natt

 

 

nej men ok

då får vi se vart jag hamnar efter det här nu då ... jag har en aningens svårt att släppa taget känner jag och även hoppet, men det är ju inte sunt att gå omkring som jag gjorde och vänta och vänta och vänta på att den andra ska höra av sig. Ett enda litet sms bara kanske? Det ska ju finnas naturligt i en relation att man hörs åtminstone så här tidigt, eller? Nu har jag frågat en del av mina vänner om jag resonerar fel men de menar på att de skulle inte ha gjort något annorlunda mot vad jag gjorde.

Så när jag väl "satte ner foten" vilket jag ändå gjorde väldigt försynt och försiktigt pga omständigheter som jag inte tänker nämna här för Rs skull, så vart det kalla handen och då var det tack och adjö för min del.

Om man inte kan ha någon som helst förståelse för en annan persons bagage och då även ta hänsyn till det i viss mån ja då är man kanske inte så sympatisk till trots? Jag o min sida tassade på tå för både barn föräldrar och ex - näe vart efter jag skriver så känner jag mig mer och mer övertygad om att det här nog ändå var till det bästa. Jag var nog nästan påväg att hamna i gamla fotspår med en ny partner och DET vill jag ju inte.

okidoki

ingen har sagt att det ska vara lätt - men va fan lite flyt kanske vore på sin plats?!

må bäst
all kärlek
<3

Längesen - riktigt längesen

Men vet ni - jag har inte haft varken lust eller tid ... Inte hänt så hemskt mycket heller, bara fått dagarna och gå med jobb, barn, lite fix o trix o sen så klart allt vanligt vardagstrix ...

Jag e ensam fortfarande - vilket är bra!
Jag har varit på dejter det har jag - vilket oxå är bra!
Jag har tackat nej  o jag har tackat ja o blivit lite sårad - vilket oxå är jättebra!


Jag känner, jag lever, jag njuter och jag har det förbannat bra ...

All kärlek - jag återvänder nog så småningom fullt ut igen ... se det här som en liiiite up to date ..

KRAM

a BIG yellow POST IT for my SELF

Ok M: har varit tydlig från början det måste jag komma ihåg. Det kommer sannolikt inte bli något förhållande mellan oss. Iaf inte ett där man hörs av annat än om man vill kela eller ligga. Så då är frågan - behöver jag mer än så nu, vill jag ha mer än så nu? Jag tror inte det men ändå så önskar jag att det var mer - det går ju inte ihop.

Idag mötte jag killen från gymmet när jag gick från lunchen, han har tidigare inte tittat på mig, efter ett boxpass började han titta och sen igen återgå till att inte titta. Så när han idag tittar och i princip säger hej dessutom så undrar jag ju VARFÖR!?

O så kommer jag på att JAG måste sluta analysera allt som händer i min omgivning.

Gymkillen är ändå bara en liten pojke - på vårfesten tyckte jag att han var bara för uppenbart just en liten pojke.

Summa sumarum : e - lev ditt liv istället!!!

Time-limit or no time-limit

ja alltså jag funderar på att sätta minimumgräns för mitt solospel ...

men frågan är om det hjälper eller stjälper och i så fall hur länge och vilka regler ska jag ha ...

får jag bryta tidsplanen om något oförutsägbart händer eller måste jag vara slav under min egen regel?

Om jag tänker så här - jag kan alltid må bättre av att veta att jag har ett krav på mig som säger att jag måste vara solo i minst XX månader/år ... för då vet jag att jag "behöver" inte känna mig ensam för att jag är ensam utan då är jag ensam för att jag själv har valt det och för att jag måste göra det på just det här sättet inte för att jag inte har någon i mitt liv ....bara så ...

eller tänker jag helt snurrigt?

jag ska börja med att sätta upp en så där tidsräknare på från vilket datum när jag beslutmässigt lämnade och ser hur länge sen det är till att börja med... mentalt kommer jag ju förmodligen inte bli klar med det här på väldigt länge men det vet jag och jag jobbar på det hela tiden. Ytterligare en anledning till att sätta upp den här tidsgränsen - så jag inte ingår något som jag vill påbörja innan jag har avslutat det tidigare till 100 000 000 % !!

japp så får det bli ... nu är bara iden kläckt ... nu ska reglerna funderas ut ... jag återkommer

Uppdatering!!

Nyttigt att få en räknare på det datum då jag tob beslutet - trodde det var betydligt längre sedan än vad det faktiskt är ... du ser ... det blir nog bra det här med time-limit!!

Vissa dagar

Blir bara inte alls som man tänkt sig från början. Jag skulle bara tvätta lite och ta det hur lugnt o skönt som helst ensam hemma i ett gäng timmar.

Men den rastlösa själen man är så kom jag på att det är ju faktiskt ett ypperligt tillfälle att umgås med vänner som jag annars har så lite tid över för, så jag ringde Yster och vi bestämde oss för att ses. En lunch, ett gäng timmar och  en shoppingrunda senare var jag hemma igen.

Avslutade kvällen alldeles för sent med en film som jag inte alls egentligen behövde se på - ikväll blir det till att gå o lägga sig tidigt.