Nytt beslut taget

Japp idag har jag tagit ytterligare förhoppningsvis ett livsavgörande beslut - bara att jag formulerar det så gör att jag känner mig mer och mer övertygad.

Har som ni kanske vet kämpat med träning i ett par år och det har resulterat i att jag är en sorts periodare när det kommer till just tränandet. I veckor kan jag träna maniskt och så skadar jag mig eller blir sjuk och så kommer ett uppehåll på några månader och sen börjar jag om. Mitt mål har ju alltid varit att gå ner i vikt och det är därför (mest) som jag har tränat men nu har jag som sagt kommit fram till att jag måste lägga in en växle ytterligare och det innebär kosten!!

HJÄLP!!

Men beslutet består i att mitt liv ska gå ut på LCHF från och med en snar framtid, jag läser på för fullt just nu och jag har rätt mycket kött på benen och känner mig säker. Det kommer ju absolut att komma uppförsbackar och det är dem jag håller på och läser på om för nu. Jag är ju lite sån som person att jag gärna vill ha livet lite utstakat och klart/redo för alla möjliga hinder framför allt.

Om ni har tips, hejja på rop eller liknande ni vill komma med så TVEKA INTE!! förmodligen kommer mycket i bloggen att handla om det här i framtiden, ska försöka hålla det lite kort för jag tror inte att det behövs  ytterligare en blogg om just LCHF - men mina erfarenheter/känslor kommer jag nog oundvikligen att lämna ut här...

så håll tummarna nu så kör vi :)

Löning

Men shit f-cking pomfritt ...

Den här måanden har då inte varit den bästa rent ekonomiskt. Men idag är det löning och jösses så skönt det ska bli att åka och storhandla direkt efter jobbet. Måste fylla på både skafferi, kyl och frys.

Det är nog blande det jag tycker är skönast med att vara ensam och bland det jobbigaste oxå. Att få styra över min ekonomi själv och slippa tjafset om pengar men samtidigt så är det rätt tungt att vara ensam med två tonårsdöttrar och bara ha en lön. Jo han hjälper till men inte kanske lika enkelt som jag gör och han kanske inte har lika stor förståelse för vissa saker som jag har (som tjej) och inte lika villig att bidra med pengar för vissa saker så då får jag stå dem själv. Men det gååår och det är det viktigaste.

Ett ord räcker idag

U S C H

Rollercoaster mood

Välkommen till bergochdalbana a´la mitt mentala tillstånd

Stordottern är i skrivande stund på väg hem igen - de åkte ut på straffar i 16delsfinalen och Stordottern hann inte spela en enda match - lider lite md henne men så kan det va ibland.

Tydligen så är det bara hon som har tackat ja till damlagskickoffträningslägret oxå men stark och stolt som hon är så tänker hon ändå hänga på - ser möjligheterna i att få hänga på *gillas*

Själv så har jag halvt som halvt panik ... tycker det är aptråkigt att inte ha R där, även fast det kanske inte riktigt var så ändå alls. Men men känslan är ju ungefär som hoppet det sista man ger upp.

Ikväll blir det hur som helst bio med bägge tjejerna och deras pappa - ja tänka sig va, vi kan faktiskt umgås numera. Otroligt skönt och bra eftersom han ändå är en person som känner mig väldigt bra.

Vi ska se The Amazing Spiderman - hoppas den är bra.

Ha en skön helg allesammans
All kärlek

Crazy proud

Ja jag vet inte ens vart jag ska börja ... min älskade Stordotter är så förbannat vettig, duktig och skötsam - vart kommer det ifrån ^^

Hon har nu jobbat 3 timmar om dagen hos mig på mitt jobb i snart två veckor och gör det galant - passar in med folk, gör sina "sysslor" och tar sig an nya utmaningar utan att ens blinka.

Dessutom så har hon blivit sponsrad för att åka med till Gothia Cup - laget vill så gärna att hon ska va med så de sökte sponsorpengar för hennes anmälningsavgift även fast hon inte kunde vara med hela veckan för att de om hon kunde komma till slutspelet skulle få vara med. Nu fick hon ledigt som i morgon är i skrivandes stund på väg till Göteborg för att delta i just slutspelet. Laget vann gruppen och har gått direkt till Aslutspel. Halv två i eftermiddag spelar de 16 dels final och det är vinna eller försvinna så vi får se om det blir en tripp till Göteborg eller om det blir tagga för match vid 18 ikväll.

Dessutom har hon fått kallelse till damlagets kickoff träningsläger i höst över en helg - så nu jädrans känns det som om hennes fotbollskarriär börjar kicka igång ordentligt.

Håller tummarna och känner mig galet stolt

nej men ok

då får vi se vart jag hamnar efter det här nu då ... jag har en aningens svårt att släppa taget känner jag och även hoppet, men det är ju inte sunt att gå omkring som jag gjorde och vänta och vänta och vänta på att den andra ska höra av sig. Ett enda litet sms bara kanske? Det ska ju finnas naturligt i en relation att man hörs åtminstone så här tidigt, eller? Nu har jag frågat en del av mina vänner om jag resonerar fel men de menar på att de skulle inte ha gjort något annorlunda mot vad jag gjorde.

Så när jag väl "satte ner foten" vilket jag ändå gjorde väldigt försynt och försiktigt pga omständigheter som jag inte tänker nämna här för Rs skull, så vart det kalla handen och då var det tack och adjö för min del.

Om man inte kan ha någon som helst förståelse för en annan persons bagage och då även ta hänsyn till det i viss mån ja då är man kanske inte så sympatisk till trots? Jag o min sida tassade på tå för både barn föräldrar och ex - näe vart efter jag skriver så känner jag mig mer och mer övertygad om att det här nog ändå var till det bästa. Jag var nog nästan påväg att hamna i gamla fotspår med en ny partner och DET vill jag ju inte.

okidoki

ingen har sagt att det ska vara lätt - men va fan lite flyt kanske vore på sin plats?!

må bäst
all kärlek
<3

Näe så var då det över

iofs klart skönt att veta att det är så istället för att gå och undra men jävligt jobbigt att det är så oxå

det var inte meningen helt enkelt - hur bra det än kändes

Heartbroken

ja men nä så var den sagan slut då eller? jag vet inte vad jag ska tro, känna eller lita på ... han sa ju att jag skulle lita på honom men var det för att han skulle kunna driva med mig eller? jag vet inte jag orkar inte ta något beslut nu ... tiden får visa om jag ska lita på det eller inte.

just nu gråter jag och känner mig sviken

Så fort allt kan ändras bara man vågar lite

Jag satt och läste min gamla blogg lite nu ikväll och hittade den det här inlägget - jag vet då att jag var på en mörk plats i mitt liv 

Hjärtat slår så hårt

Ibland så bankar mitt hjärta så hårt att jag tror det ska hoppa ur sin plats i bröstkorgen. Det är för stort för att få plats? Det är för hårt arbetande och vuxit ur sin plats? Det är så stressat att det vill ifrån sin plats?

När jag känner så mycket så blir jag rädd för mig själv, vart ska jag göra av alla känslor? Vem ska jag lägga dem över utan att kväva den stackaren?

Gråten bränner bakom mina ögonlock som brännjärn, den vill fram och jag skulle gärna släppa fram den om jag inte hela tiden var någonstans där det inte lämpar sig eller om jag inte vore så uppe i allt som händer så jag inte har tid att släppa fram den.

Att fina ro är något som jag måste ta itu med, jag vet just nu inte hur jag ska göra det, när jag ska göra det. I vaket tillstånd måste jag försöka göra det, för när jag väl sover så måste jag bara få sova. Sömnbristen kommer att knäcka mig före gråten så när jag bryter ihop, vem är där och tar upp bitarna av mig? Vem plockar upp mig och pusslar ihop mig igen?

Jag behöver inte bli exakt som förut – mitt hjärta får gärna bytas ut till ett som inte bankar sönder min bröstkorg, mitt huvud får gärna vara ett som kan hantera saker annorlunda som inte bryr sig så mycket om sin omgivnings åsikter, min fysik i övrigt får gärna vara likt en fitness modell så kanske jag rent fysiskt orkar bära upp allt jag har i mitt bankande hjärta.

Just nu försöker jag gå med huvudet högt – jag har glömt bort hur man frågar om hjälp och jag vet att jag kommer att behöva göra det, det snart dessutom. Annars kommer vattenytan vara ovanför näsan hur högt jag än håller näsan.

Ge mig en semester med familjen som ger oss lugn – eller vem vet det kanske inte hjälper att fly?

Lite arg?

ååå jag är så förälskad så det känns knäppt ... han får mig att må så där läskigt bra och jag är så nöjd med hur han faktiskt får mig att må. Jag blir lugn, jag får bättre tålamod och jag lär mig mer och mer att lita på honom oxå.

Idag lät han lite arg när vi pratade eftersom han tyckte att det märktes i mina sms till honom att jag inte litar på honom. Alltså det här är killen som har bättre intution är vilken kvinna som  helst, hans "känselspröt" är större än någon annan människas jag någonsin träffat. Försäkrade mig om att jag är den som är knäpp - han säger att han vill bara att jag ska lita på honom när han säger att hna är kär i mig.

Wiiiiie <3

Härmapa ....Jag?!

I en blogg jag brukar kika in i så läste jag ett inlägg om vänner - tänk att det var just det jag kände ett behov av att läsa och skriva om själv so here goes

Igår när jag kände mig som så jävligast och sjukast av alla de dagar jag dragits med den här skitförkylningen så ligger jag ensam i min stora säng och tittar på film. Får för mig att jag ska kika in på facebook för att se om nåt nytt hänt i alla andras liv (de som kan vara ute och leva livet) istället för som för mig där det bara handlar om att överleva jobbdagen för att störta i säng (just nu).

Och då får jag läsa följande rader på min egen uppdatering

Jag blir verkligen glad när mina vänner är så omtänksamma och villiga att göra saker som kanske inte alltid räknas som det normala utan mer som det lila extra - jag är nämligen själv sån så det passar ju bra med fler som är som jag då menar jag.


R har massor just nu igen, jobbet hans verkar vara riktigt vidrigt emellanåt - kräver mycket tid av honom och jag vet iofs att han försöker komma ikapp både ekonomiskt och spara tid till de veckor då han inte har alla sina fina ungar. Men han har iaf planerat nåt för oss på lördag dag och kväll ... får se om det faller in oxå eller om jag får vänta fint på att träffas någon annan gång. Nu har det snart gått två veckor sedan jag träffa honom men han hör av dig och han skriver saker till mig som gör att jag inte tvivlar lika mycket längre - för jag måste erkänna att jag emellanåt blir lite fundersam, men det är väl något som jag måste bearbeta själv förmodligen.

Trygghet vs Panik

Känner mig så glad idag !

Igår ringde R och sa bara rakt ut det första han gjorde:
- Jag kände panik för jag hade inte pratat med dig på två dagar och jag ville inte att du skulle få för dig att jag inte ville ha dig längre så jag var bara tvungen att ringa.

hihi han e ju så fin

Han vet att jag är typ förstörd och tror att så fort jag inte hört nåt från honom så är jag dumpad - men han har sagt att jag måste vara trygg med att han sagt att han vill ha mig och att han vill vara med mig och jag ska veta det även fast han inte hör av sig heeeeeeeela tiden.

Själv har jag inte ringt honom alls förutom häromkvällen när det var skottlossning i hans område och det stod om det på nyheterna - ville ju försäkra mig om att han mådde bra. Men förklarade då oxå för honom igår när han ringde att jag vill inte störa när han har sina barn och att det är därför jag inte ringer.

Men så i morse så hände det - jag kände ingen panik och ingen ledsamhet över att jag inte fått ett sms eller blivit väckt/störd i min sömn av nåt liknande och inte förrän nu så kom jag ens att tänka på det.

R kommer göra mig hel och kommer göra att jag kan lita på en partner igen det känner jag på mig jag bara hoppas att det håller för jag vill verkligen ha honom och hans barn i mitt liv

Märkliga känsla

Det är så häftigt att lära känna en annan människa från start - en vuxen person som redan har sina åsikter, känslor och värderingar på plats. Att få se saker på ett nytt sätt behöver för den delen inte alltid innebära att man är överens men att man får en ny infallsvinkel kan ju aldrig skada.

R är så förbaskat klarsynt i mångt och mycket - men det jag beundrar absolut mest är hans sätt att kunna sätta ord på sina känslor. Jag har faktiskt på riktigt träffat en kille som kan och vill prata om känslor, det är en överväldigande upplevelse som jag inte riktigt kan sätta ord på. Jag har själv alltid ansett mig vara duktig att sätta ord på känslor och kunnat prata om det men R han briljerar i jämförelse med mig...

Han är min ...

Men hjälp vad mycket som har hänt och jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som faktiskt har hänt. Det jag känner att jag måste dela med mig av iaf är att R är min, han som jag kände såååå mycket för men som bara försvann.

Jag kommer att "redogöra" för hur och var och allt men nu vill jag bara berätta att han fråga chans på mig i lördags och jag sa ja ^^ *fniss*