Helgen

Var ju inte den bästa hitintills men jag orkar inte ens gå in på det.

jag tittade en hel del på film i stället ... det blev både Black Swan med Natalie Portman, The Sorcerere´s Apprentice med Nicolas Cage och The Town med Ben Affleck. Bra filmer alla tre - klart värda att ha sett.

Ska bli skönt

Den dagen då jag inte irriterar mig på att jag inte får någon hjälp med tvätten, ingen hjälp med matlagningen mm mm... Just idag känner jag mig sjuk av irritation, jag har handlat mat (vilket jag inte får någon ekonomisk hjälp med) jag har tvättstugan i tre timmar och fick hjälp av Stordottern att ta ner allas tvätt och medans den snurrar i maskinerna så går jag upp och gör i ordning middagen eftersom ingen annan gör det heller.

Imorgonkväll är det visning igen och jag tänker inte lyfta ett finger inför det!!

Jag längtar sjukt mycket efter att få rå om mig själv och mina tjejer utan en törn i sidan som gnager in på skelettet..

Den föräldern

Jag vet att jag är den som kommer att gå vinnande ur mycket och många situationer framöver – det är inte för att jag är skadeglad som jag känner mig nöjd över det utan för att jag vet att förloraren förlorar så otroligt mycket mer än vad man faktiskt vinner.

Barn ska kunna lita på sina föräldrar till 100% och inte känna sig orättvist behandlade – men när ett barn gör det är det väldigt svårt att få tillbaka den tilliten. Att en person som är så pass vuxen att han själv har barn borde ha lärt sig det – det kan bara beror på att han själv aldrig fick lära sig det, han fick heller aldrig känna på hur det är att vara rättvist behandlad.

Därför smetar jag inte in det i ansiktet på honom – därför tar jag att jag får glåpord och skäll för att jag tror mig vara bättre osv. Jag tar det – jag behöver inte diskutera det - jag vet att jag har det bättre och har fått uppleva föräldrar som visar rättvisa och att jag har föräldrar som jag har kunnat lita på till 1000% utan att ens behöva blinka.

Jag kommer att vara den föräldern som kommer att stå för det när det kommer till våra barn, jag kommer vara den föräldern som de kan känna sig tryggt och rättvist behandlade hos, det är mig de kommer att lita på och vända sig till när det är obehagliga stunder i deras liv som behöver stöttning och support. De kommer aldrig begära mer av mig än vad jag kan levererar – det kommer aldrig att skämmas över att be om hjälp eller ens över att få komma till mig och vara barn som är rädda och oroliga.

Att mina barn vet att de kan prata med mig om allt är min största utmaning – alla tonårsföräldrar vet att det finns stunder då deras barn kommer att begå misstag och hamna snett i livet. Jag bara önskar att jag kommer att kunna finnas där när de behöver det och att jag har de medel som jag kommer att behöva för att hjälpa dem på det sätt som både de och jag vill.

Det är då de ska veta att jag finns där och hjälper dem.

Rättegång på Åland

Jaha jag och tjejernas pappa vart ju inkallade på ett förhör för inte så längesedan. Detta ledde till att tjejernas pappa skulle få vittna på rättegången på Åland. Nu har han slingrat sig ur det och då hamnar ju det självklart på mitt skrivbord istället - så på onsdag nästa vecka ska jag till Åland för att vittna i en misshandelsrättegång. Om jag inte kommer dit så får jag böter på 500€ !!

Har redan börjat fundera på vad jag ska ha på mig och hur jag ska göra med mitt hår. Tänker nämligen inte se ut som jag brukar för att slippa bli igenkänd om jag möter denna man någon gång igen. Glasögonen åker på, håret ska jag nog strama åt i en hästsvans hårt dragen bakåt och sen blir det nog kostymen på .... Inte helt likt mig till vardags. 

Vad mer kan jag göra för att slippa vara lik mig själv? Jag hinner ju inte bleka håret o hej o hå så det är uteslutet ....

Tycker det här smakar illa hur jag än gör - kommer nog inte säga att jag sett så mycket fler gånger... :(

k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när

Vill så gärna

känna det där pirret, den där längtan och den där känslan av att veta att känslorna är besvarade att det är någon som tänker likadant på mig

fått sött sms, se på en bild som är på den personen som jag känner för och få fjärilar i hela magen bli supernervös när han ringer längta efter att få träffas

kommer jag få känna så igen?

Unnat mig lite

Skön omsorg och beröring!

Åkte nästan direkt när jag vaknat till en kompis som startat eget inom medicinsk fotvård, fick njuta av en underbar behandling och prata massa skönt med vännen. Såååå härligt och sååååå välbehövligt!

En föreställning

Kan man bli förälskad i en föreställning - en föreställning av/om en person som man inte vet om den ens existerar. Ni vet, bilden är idealet, personligheten klaffar och det blir aldrig tråkigt?!

Men jag blir ju rädd

Har en kompis som bott fram och tillbaka i ett land väster om oss i ett par omgångar för att leva med sin pojkvän som hon träffade på en chatersemester för några år sedan. Hon har nu började prata om barn med mig idag när vi var ute och gick på lunchen och jag blir rädd.

Hon tror sig kunna föda barn i det landet och sedan åka hem och tillbaka lite hur som helst som hon vill - jag är ju rädd för att hon kommer att föda barnet i det andra landet för att sedan bli nekad av barnets far att åka hem till Sverige och så vidare. Gjorde mitt bästa för att på ett försiktigt och smidigt men ändå sakligt sätt framföra de fördelar som finns med att föda i Sverige och med andra ord få ett svensk medborgarskap på barnet och inte tvärtom.

Men jag är rädd för att hon kanske inte förstår eller vill förstå ... eller känner jag henne så pass lite att hon är en person som skulle kunna tänka sig att leva som de gör i det landet och efter deras religion och då tillika regler för kvinnor och barn.

Läskigt

Känns lite konstigt

Mina dagar går verkligen upp och ner hela tiden nu! Ena dagen är helvetet nära och jag tror jag ska dö i ångest, nedstämdthet och missär och nästa dag känns livet lätt och enkelt och jag är glad som en lärka.

Kan någon säga vad det är som påverkar mig så - jag vet att min omgivning inte är den bästa som det är men jag är ju med samma hela tiden ... jag går ut och går på lunchen och jag känner ju att det stärker mig enormt rent psykist, att komma ifrån och få luft, sol och lite motion.

Men underverket med att få det att kännas enkelt och lätt tror jag beror på att jag ser en vändning hos tjejernas pappa oxå - han har fått goda besked för en gångs skull och det lättade förmodligen hans hjärta enormt vilket sedan speglar sig i hur han är i situationen vi befinner oss i... den otroligt konstlade dynamiken.

Jag har fortfarande inte fått min post från Transportstyrelsen, så jag ringde dit igen, fick en hel del bra tips som gjorde att jag senare ringde till både posten och skatteverket. Fixat så att fastighetsskötaren har bytt ut våra namnskyltar på postnedkastet och porttavlan ... så nu borde ju posten komma rätt eller?!

Den som lever lär få se

Göteborg i mitt hjärta

Var över dagen i Göteborg för att jobb och träffad de underbara kolleger jag har där! Det känns som om man kommer hem när man kommer till Göteborg - alla är glada och så otroligt öppenhjärtade när man träffar folk även på stan. Inget upp-med-näsan-och-se-ner-på-andra-beteende vilket jag tycker är sååå skönt att slippa för här i Stockholm är det det enda beteendet jag tycker mig möta vart jag än vänder mig ... så otroligt trött på det.

Det blev hur som helst en lång dag men mycket trevlig och mycket som blev gjort så det var värt tröttheten.

Orkar inte

Stod och  vägde mellan att ringa 112 och en vän igår - det blev en vän, vilket senare och även idag känns som helt rätt beslut. Samtidigt så vore det så skönt om allt ville bara försvinna och vara över.

Livet måste få börja om - få en nystart ...

när bara när?!

BRING IT ON!!

Idag har jag sett till att jag ligger steget före!! - jag är så förbannat nöjd över att jag är den jag är, jag har blivit så otroligt stark och välorganiserad när det kommer till mig själv.

Jag har bra kontakter och jag vet mina rättigheter och hur jag ska se till att rätsida på det mesta - även om jag behöver ta till lite hjälp. Men nu är jag i alla fall den som leder vägen och tar tag i detta - vilket andra inte gjort från början.

Idag är en annan dag

och jag känner verkligen att jag måste i princip glömma gårdagen för att orka fortsätta komma till jobbet varje dag. Jag har en taktik som hitintills fungerar superbra och jag tackar min goda vän M för att hon finns där och hjälper  mig att kräla upp ur de svarta hålorna som jag fan blir nedputtad i av mina kolleger.

Nu kommer jag köra på så här tills jag vet mer - och mer vet jag redan i morgon, ska jag träffa en annan god vän som är väl insatt i sådana här fall och frågor.

Håll tummarna

fy fan!

Idag känner jag mig utpekad, trampad på och otroligt orättvist behandlad. Att ha en chef som tror på andra utan att blinka och få mig att känna mig som en usel lort är bland det vidrigaste och jobbigaste jag upplevt på länge.

Jag ska bemöta det beteendet med värdighet och storhet genom att vara glad, trevlig och på så sätt reta gallfeber på de skvallervidriga kolleger jag har som uppenbart har några issues som jag inte vet vad det handlar om.

Budgivning pågår

av vår lägenhet just nu och jag försöker att inte hetsa upp mig. Jag litar fullkomligt på vår mäklare och tror att hon kommer att ro hem det här åt oss. Just nu är det tre budgivare, men jag vet att det kommer att komma in ytterligare en idag som mäklaren vår träffade på sitt jobb igår.

Vet att det kommer att hålla på till minst fredag och kanske till och med längre.

Tyvärr så har ju en annan mäklare lagt ut i ren djävulskap en fyra på 13:e våningen som inte ska ha visning förrän den 23:e ... bara för att plocka spekulanter från oss. Det bästa är ju att våra verkar vara dem som inte sitter på hemnet hela dagarna och kollar läghenheter! Så förhoppningsvis så blir det klart på fredag ändå.

Håll tummarna

Tänk att jag blir inte förvånad längre

För över en månad sedan så fick jag hem papper från Skattemyndigheten om att mitt efternamn är ändrat tillbaka till mitt flicknamn. Efter ca en vecka ringde jag och frågade Transportstyrelsen hur jag skulle göra med mitt körkort (eftersom det är den enda identietshandlingen som jag har), de sa då att jag skulle få de handlingar som krävs för att förnya mitt körkort inom kort eftersom på deras listor hade inte mitt namnbyte kommit upp ännu.

Idag ringde jag igen till Transportstyrelsen eftersom jag ändå tycker att det gått lite väl lång tid. Då visar det sig att de har skickat dessa handlingar hem till mig för över en månad sedan!!! Vem är hemma hela dagarna numera och har tillgång till min post? Har tjejernas pappa verkligen blivit så förändrad att han har slängt dessa handlingar eller är det ett misstag från posten - det lär ju jag aldrig få veta i alla fall?!

Förhoppningsvis så får jag väl mina handlingar denna gång istället, om inte så vet jag ju att jag har ett problem där hemma som var större än jag trodde.

Lite läskigt faktiskt

19 familjer

Det var så många som faktiskt var och tittade på vår lägenhet ikväll, vi får väl se om det leder till något eller inte - men jag är ändå glad över att 19 familjer kom. Det innebär ju ändå att det intrycket som bilderna på nätet har gjort är positivt.

Jag orkar inte jaga upp mig men tänk så skönt det vore om lägenheten skulle vara såld på fredag! Jag ska på visning på söndag - inte för att jag tror att jag kommer att köpa den, utan mer för att se läget och den faktiskt planlösningen. Allt är ju faktiskt fotograferat med vidvinkel och det gör det extremt svårt att veta hur stora eller små lägenheterna är - hoppas inte de som var hos oss blev besvikna ...

Nu är jag galet trött och känner redan nu att jag inte kommer att kunna sova men jajaja jag får ta igen det en annan dag.

Prioteringar

Vad olika vi människor är - vilka olika prioriteringar vi har

Jag tror att vi oftast har problem med att förstå andras prioriteringar - men varför måste vi förstå dem då? Kan vi inte bara acceptera att vi har olika prioriteringar helt enkelt utan att ifrågasätta den som man har framför sig?

Jag prioriterar ju självklart mig och de mina före någon annan, om jag ställs inför en situation där jag behöver välja att bry mig om mig själv, min tid, eller någon annan och deras tid ... så klart jag väljer mig själv först och när jag känner att jag kan ge av mig själv och min tid så gör jag ju det i den utsträckning som jag kan och har ren förmåga att göra. För det innebär det inte att jag ALLTID kan ge lika mycket av mig själv och min tid. Det kommer ju alltid att variera ...

Just nu är det jag och mina tjejer som gäller och så kommer det vara LÄNGE .... så ska du få mig att ge av mig själv och av min tid till dig - då ska du vara mycket speciell och betyda mycket för mig och jag ska veta att jag får igen det jag erbjuder ....

Att ge och ta är en av grundstenarna i en relation -oavsett på vilken nivå relationen är.

En skitdag helt enkelt

Inte mycket har hänt och inte mycket har gjorts.

På kvällen åkte jag och tjejernas pappa med Stordotterns fotbollslag hela förbannade vägen till Tyresö och där spelade de slutspel ST cupen, två matcher vart det och sen var dem utslagna! Lilldottern stannade hemma med kompisen som sovit över tills idag. När vi kom hem hade de bakat en kladdkaka som smakade väldigt gått till en kopp kaffe.

O nu har jag självklart svårt att somna - Jaja, jag är ledig i morgon så det får gå bra ändå.

Tonårsfnitter

Stordottern hade tre kompisar "från förr" hemma på middag och övernattning igår. Så med helt andra ord har jag inte sovit mycket alls - men vad gör väl det när man har lyssnat till fnitter och härligt viskande hela natten istället.

Hur ljuvligt är det inte med fyra snart 15 åringar som har känt varandra sedan dagis och som inte går i samma klass längre har kontakt fortfarande och så otroligt roligt tillsammans?!  Stordottern och hennes pappa hade gjort en supergod potatisgratäng och stekt kyckling - jag gjorde en god sallad och sen var det bara att glufsa i sig. Tjejerna åt också med god aptit. Känns så mysigt och jag blir i alla fall glad av att se dem fnissa och gosa ihop. Jag tror att det blev lite tystare någon gång kring 03.00 och då somnade jag för att bli väckt och snozza igen vid 06.00 ...

Var inte på jobbet förrän vid 09.00 efter att halkat runt som en snorloska på väg från bilparkeringen ...

I februari ska jag bli komplett

I alla fall från en synvinkel och den är bakifrån ^^

Har bokat tid hos Jimmy @ Ancient Art för att göra klart mitt konstverk så gott som det går och jag har råd med just nu. Helt klart kommer det nog inte bli förrän inom ett par år till ... men jag är nöjd att säga att jag kommer vara snygg i sommar på stranden i alla fall

Glädjen är stor

Vissa dagar

Blir bara inte alls som man tänkt sig från början. Jag skulle bara tvätta lite och ta det hur lugnt o skönt som helst ensam hemma i ett gäng timmar.

Men den rastlösa själen man är så kom jag på att det är ju faktiskt ett ypperligt tillfälle att umgås med vänner som jag annars har så lite tid över för, så jag ringde Yster och vi bestämde oss för att ses. En lunch, ett gäng timmar och  en shoppingrunda senare var jag hemma igen.

Avslutade kvällen alldeles för sent med en film som jag inte alls egentligen behövde se på - ikväll blir det till att gå o lägga sig tidigt.

2011-01-01

Ja men så var det nya året här och jag tar mina färdigt packade flyttkartonger och kör  hem dem till mor och far - jag längtar så tills detta är över! Om den dagen ändå vore här vilket lugn, vilken harmoni och vilken start det hade varit på det nya året. Men den som väntar på något gott väntar inte för länge!

Just nu ligger planerna i att överleva och få dagarna att flyta så smidigt som möjligt för att sist och slutligen kommer detta att vara till min fördel hur jag än gör.


Nya busskort ska köpas och nya vägar ska läggas bakom oss. Friheten är nära.