Översköljande ledsamhet

Kvällar Nätter som den här då vill jag ha någon som håller om mig hårt och nära, som torkar bort mina tårara och klappar mitt hår, pratar med mig på ett lugnande betryggande sätt och låter mig få va ledsen, som säger att allt kommer bli bra att allt kommer att lösa sig att mina barn kommer få ha det livet jag hoppas på och att jag kan sluta oroa mig för det är en ljus framtid som väntar oss alla

 

Istället så ligger jag här och känner hur jag försöker övertyga mig själv att det är just så det kommer att bli och varje gång jag stänger ner telefonen eller slår av tvn så kommer alla känslor ifatt mig igen

 

Det kommer bli en sömnlös natt

 

 

Aha

Haft lite funderingar kring hur man ska kunna presentera en eventuellt ny partner för sina barn. Nu är mina barn relativt stora (tycker jag) de är 13 och 16 år, tjejer bägge två. Den lilla har ju inga som helst problem med att prata om känslor och hur hon ser på saker och ting medans den stora har lite svårare för att hantera och förklara sina känslor och åsikter - ingen tvekan om att hon har dem men att sätta ord på dem är svårt.

Hade ett samtal med Stordottern igår om huruvida hon vill att jag ska vara lycklig eller inte, om hon vill att jag ska leva ensam eller om hon vill att jag ska bli tillsammans med hennes pappa igen. Döm om min förvåning då hon inte kan svara på det sista utan bara viftar bort det med att "men måste vi prata om sånt nu".

Jag trodde ju i min vildaste värld att de var jättenöjda med hur vårat liv var - att de har en glad pappa och en glad mamma på varsitt håll istället för två föräldrar tillsammans som bråkar 24/7. Men hrm jag får nog sluta att förvånas.

Så då kvarstår min fråga - hur presenterar man en eventuellt ny partner på ett smidigt sätt, när man har en dotter som är intresserad och villig till nya saker och en som är precis tvärtemot?!

ååååå hjälp

Ni vet att jag skrev om en dejt jag var som var sååå himla bra då jag kände att min kroppsfixering vart utmanad och han kysstes så där ljuvligt manligt och allt ... HAN (som från och med nu får heta B) och jag har träffats lite av och till sedan dess. Mer av eftersom det ändå är rätt långt mellan oss men i förrgår när vi träffades så började han prata om ifall vi var tillsammans eller inte, varför vi inte var det när vi kom fram till att vi inte var det och varför mina barn var "problemet" men samtidigt så bestämde vi igår att vi ska ses imorgon igen.

B kallar mig sin älskling, vi saknar varandra, jag tänker konstant på honom när jag inte är med honom. Jag funderar på hur hans kompisar kommer bemöta mig och om de kommar gilla mig.

B vill hjälpa mig med att skjutsa och hämta barnen, han vill ställa upp för mig och vara där och avlasta inför allt som kommer iom att barnens pappa ska in på ny operation. Han undrar om jag har berättat om honom för mina föräldrar - det har jag ju inte.

Nu mitt "problem" - B vill ha barn, jag vill inte - allt annat är som klippt och skuret. Jag sa till honom i förrgår att han får skaffa barn med någon annan om han vill ha. Kan jag bli tydligare? Måste jag nu fundera på om han vill försaka sig själv och inte skaffa barn eller ska jag njuta av honom den tiden vi får tillsammans tills han bestämmer sig för att skaffa barn med någon annan?

Ja jag vet - det är tidigt och vi får ta det som det kommer...min tid är inte så dyrbar som hans...

men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!

oj oj oj

hrm hur ska jag förklara utan att verka kroppsfixerad ... näe det går inte. Alltså han har sååå snygga armar och ser så där läskigt bra ut, dejten från igår ... wiiiie

Vi bestämde oss för att träffas på en krog i närheten av mig och äta lunch. Han messade 10 min innan vi skulle ses att han redan var där, bara det ger gott intryck. När jag väl kommer så möter han mig utanför och jag får en låång kram och jag kunde inte hålla mig och säger att jag tycker han är så fin (som jag sagt innan om hans foton). Det ser ut som om han blir lite generad men han bara ler och tack detsamma :)

Vi går in och sätter oss och äter lunch, dricker kaffe och pratar - rätt var det är så ser vi att personalen på krogen kommer ut och äter och jag funderar på hur länge vi suttit där och pratat - bara fyra timmar än så länge. Parkeringsböter att vänta men jajaja ... vi sitter i två timmar till. När krogen ska stänga då lämnar vi den och gåt mot bilarna som vi parkerat nästan bredvid varandra och där kysser han mig så där som en man ska göra, med ena handen bakom in nacke och den andra på min kind...mjukt fint och hett ... ja men så var jag såld då eller?

Vi får se - många saker som ska spelas i rätt ordning och jag tänker inte hasta iväg. Men ååå så mysig och så rätt han är. Får se om det blir någon fortsättning eller inte.

Historia är historia och bör så förbli

Vissa gånger är jag så glad över att jag har svårt att släppa taget om saker och ting - det gör att jag kan utan att behöva leta allt för länge få en återblick i hur allting en gång var. Det är med ett bultande hjärta och med gråten i halsen som jag sitter och vill så gärna skicka ett sms eller ringa till R, men tillåter mig själv att läsa de gamla sms som jag sparat för att bara minnas lite innan. Går så in på fejjan för att läsa vår konversation där oxå som jag inte heller har raderat.

Vilken tur!

Gråten försvinner snabbt och hjärtat slår mer av ilska än längtan och jag lägger ifrån mig mobilen och fundrar på vad jag ska göra nu istället - för vilken tur att jag inte fortsätta med honom och att det ändå tog slut på den sagan  i så pass god tid som det faktiskt gjorde.

Ett ord räcker idag

U S C H

nej men ok

då får vi se vart jag hamnar efter det här nu då ... jag har en aningens svårt att släppa taget känner jag och även hoppet, men det är ju inte sunt att gå omkring som jag gjorde och vänta och vänta och vänta på att den andra ska höra av sig. Ett enda litet sms bara kanske? Det ska ju finnas naturligt i en relation att man hörs åtminstone så här tidigt, eller? Nu har jag frågat en del av mina vänner om jag resonerar fel men de menar på att de skulle inte ha gjort något annorlunda mot vad jag gjorde.

Så när jag väl "satte ner foten" vilket jag ändå gjorde väldigt försynt och försiktigt pga omständigheter som jag inte tänker nämna här för Rs skull, så vart det kalla handen och då var det tack och adjö för min del.

Om man inte kan ha någon som helst förståelse för en annan persons bagage och då även ta hänsyn till det i viss mån ja då är man kanske inte så sympatisk till trots? Jag o min sida tassade på tå för både barn föräldrar och ex - näe vart efter jag skriver så känner jag mig mer och mer övertygad om att det här nog ändå var till det bästa. Jag var nog nästan påväg att hamna i gamla fotspår med en ny partner och DET vill jag ju inte.

okidoki

ingen har sagt att det ska vara lätt - men va fan lite flyt kanske vore på sin plats?!

må bäst
all kärlek
<3

Oj oJ oj

Jösses så tiden bara springer iväg!

Det har hänt en hel del sedan sist ... har inte lämnat in min deklaration än och sist och slutligen ingen hjälp från mäklaren så det vart ju en enorm besvikelse - men man reder sig som oftast bäst själv. Har varit i kontakt med Skattemyndigheten och kommer göra klart allt inom kort och sen så hoppas jag på att jag har gjort rätt helt enkelt.

Lilldottern har fått massa hjälp i skolan och det kommer sluta med att vi även får en utredning via husläkaren - hoppas så klart på att vi inte blir bortviftade som tidigare utan att de tar oss för vad vi är föräldrar som vill hjälpa vår dotter. Skolan har visats sig vara ovärderliga och ställt upp med diverse resurser och stöd så där känner jag att de har sett det vi har sett i snart 6 år och vi blir äntligen betrodde av någon, men så är det en privat skola och det är bara andra terminen som Lilldottern går där och de har fattat galoppen redan och stoppar in akutstöd - underbart.

Jag har en kusin som står inför en separation och jag kan inte låta bli att våndas för henne men jag hoppas att det blir bra och att hon kommer att trivas med sitt val inom kort.

Stordottern har kommit in på det gymnasiumval som hon hade som första val, hon var helt lyrisk och det glädjer mig att hon även ser det som positivt även om hon inte kommer in på NIU utbildningen som hon oxå valt. Hon ser utbildningen som det primära och NIU som det sekundära ... fasen vad stora de håller på och blir mina tjejer. Kloka fina tjejer!!

Sen har tyvärr min barndomsväns pappa gått bort så på torsdag ska jag på begravning. Min vän och familj kommer till oss på onsdagkväll och bor hos oss fram tills de ska återvända hem till västkusten. Jag har tagit ledigt för att kunna vara ett stöd för dem med att ta hand om deras barn framförallt men oxå för att finnas där mentalt för dem och ge dem styrka att orka med en så tung dag som väntar.

Ms mamma har fått en hjärnblödning och ligger på intensiven och jag vet ingenting - M har mer eller mindre spärrat av och jag påminner med ett sms lite då och då att jag finns, men vill inte riktigt tränga mig på heller. Hon får komma tillbaka när det känns rätt för henne - jag forstätter påminan om att jag är här iaf

Hoppas ni alla mår bra - tänk på att vilken dag som helst kan allt vända eller rent av ta slut, va rädd om varandra där ute

All kärlek <3

oops längesen igen

hrm mitt skrivande här på bloggen  går verkligen i bergochdalbanor

Ungefär som mitt liv i ett nötskal då vill säga ... men vafasen jag njuter och njuter känner mer och mer att varje dag jag är DEN JAG ÄR och lever mitt liv, tråkigt som ledsamt så är jag ändå JAG och det gör mig så förbannat nöjd när jag ser tillbaka!

Många bollar i luften just nu och jag vet inte riktigt vilka beslut som kommer vara de bästa men det återstår att se. Skoj hur som helst - gillar ju uppenbarligen när det är mer att göra och mer händelser i livet goda som onda.

Hoppas ni alla mår bra och lever era liv som ni vill - om inte kan jag rekommendera er att försöka för det är UNDERBART!!

all kärlek

ja men lite återkoppling på det?!

I lördags så kom då dejt nr 1 hem till mig på kvällen och vi skulle titta på Mello tillsammans och ta en kopp kaffe - på hans initivativ hemma hos mig eftersom det är lite mysigare. Trevligt tänkte jag och kände väl att det ska nog gå bra, vilken man i övre medelåldern får för sig att göra nåt mot min vilja hemma hos mig *blåst* så jag sa ja och han kom så då över vid åtta tiden ungefär. MEN HJÄLP vilken farbror ...

Kommer ni ihåg reklamen för bredband där man ser en supersnygg kille och uppladdningen av bilden tar lite längre tid än man tror för längre ner ser man så att det är en plansch på en snygg kille och nedanför den sitter en mindre snygg farbror. Men så kändes det ungefär när dejt nr 1 klev innan för min dörr... hade god lust att be han vända och gå på en gång - men väluppfostrad som jag är så bjöd jag in honom på fika ändå. Karln hajade nog vinken men inte förrän efter att han slängt ut sig helt i min soffa och känt sig som hemma i 1½ timme ... som tur var gick det smidigt och han har inte hört av sig nåt mer sen dess *pjuh*

Sen var det då frågan om dejt nr 2 skulle vara något bättre - men vet ni vad, jag vart så nedstämd och trött av att ha fått min lördag förstörd så jag sket i dejt 2, lämnade återbud och bad om ursäkt. Han vart dessvärre lite putt så jag har väl ingen andra chans att vänta där men men det får va.

Låter saker och ting bero litet tag nu så får vi se om jag orkar med nya tag snart igen.

Bakade hela söndagen, det vart både knäckebröd (som knappt går att äta) och sen lite supergott fruktbröd på det, som är GI vänligt som jag ska smarra till på kvällarna har jag tänkt - enda gången på dagen jag känner mig onyttig och måste hitta på nåt som inte är helt uppåt väggarna farligt för omkretsen.

Hoppas er helg var bättre än min

Förstår inte hur det fungerar

Men som oftast när man bestämt sig för att man inte ska lägga engeri på något speciellt så är det som om man blir en magnet för just det.

Efter att R försvunnit från jordens yta så bestämde jag mig för att lägga allt dejtande på hyllan och va händer då jo men jag börjar bli uppvaktad av två män på en och samma gång. Så hur ska jag göra nu då? Jag har inte barnen i helgen och det lutar åt att bägge männen vill träffas och hitta på nåt och jag vet inte hur jag ska göra - jag är intresserad av bägge men på olika sätt och av olika anledingar. Så min fundering mer eller mindre handlar uteslutande om hur länge kan man vara intresserad av två män utan att man faktiskt måste bestämma sig? och ska man berätta för dem bägge att jag inte är exklusiv eller ska man avvakta? Jag vet ju faktikst inte om de är exklusiva mig heller så ...eller?

Åååå blir tokig ...

Om ni fick välja vad skulle ni välja då


1 Den man som är en bra bit äldre, klar, oberoende, självgående, son 9 år och utseendemässigt urläcker framförallt så där låååång som jag gillar

eller

2 Den man som är i samma ålder, självgående, oberoende, tvillingar 14 år och utseendemässigt läcker allt utom just det där långa men ändå inte kort


just nu är det vad jag vill avslöja och känner mig står frågande inför



Tror ju att jag mår så mycket bättre om jag verkligen ger det tid och inte stressar in i något och jag måste försöka hålla ögonen öppna och inte falla för så mycket smicker - men hur kul är det? och varför ska man alltid behöva vara så förnuftig jämt, ja men ni ser ju. Direkt efter att R försvann så kontaktade M: mig och jag typ skällde ut han av ingen anledning - han mötte det bra och som tur är hade jag vett nog att be om ursäkt direkt efter och han godtogen den. Men är det inte oxå lite en varning för mig själv att jag måste "hålla mig på mattan" om mina känslor sticker iväg så mycket att när jag blir ledsen låter känslorna gå ut över andra i min omgivning - inte ok!

tålamod TÅLAMOD tålamod TÅÅÅÅÅLAAAAMOOOOD

Tålamod är väl ändå en fantastisk egenskap att besitta - jag gör det inte! jag har världens kortaste tålamod och behöver förmodligen träna mycket och ofta på att skaffa mig bättre och längre tålamod.

R är nog den som kommer att hjälpa mig med det - haha - fantastiskt hur jag kan se det så eller hur, att vilja ha något/någon så pass mycket att man tror att man ska kunna lära sig att förbättre en egenskap bara genom den andra personen. Är DET i sig en fin egenskap och då hos mig eller honom?! ja men ni ser - vilka funderingar man får, det är ju knäppt ...

Lite schladd med en 740, korv på Tullfritt och att dela på en Pucko - det är vad jag längtar efter just nu. 

Längesen - riktigt längesen

Men vet ni - jag har inte haft varken lust eller tid ... Inte hänt så hemskt mycket heller, bara fått dagarna och gå med jobb, barn, lite fix o trix o sen så klart allt vanligt vardagstrix ...

Jag e ensam fortfarande - vilket är bra!
Jag har varit på dejter det har jag - vilket oxå är bra!
Jag har tackat nej  o jag har tackat ja o blivit lite sårad - vilket oxå är jättebra!


Jag känner, jag lever, jag njuter och jag har det förbannat bra ...

All kärlek - jag återvänder nog så småningom fullt ut igen ... se det här som en liiiite up to date ..

KRAM

Ok depp dag över

visst måste man få ha låga dagar, moffla lite kakor, godis och chips ... men va fan jag tycker att de börjar komma lite väl tätt nu.

Rycka upp mig vore kanske det mest logiska ...

Behöver tips på bra musik, har mycket bra men skulle vilja få nya infallsvinklar - lite mer ideér om vad som är bra ...

Böcker orkar jag inte läsa just nu så det blir mycket film ... Skulle nog behöva en tripp till landet för att ladda lite batterier ...

How in the hell

kan folk tro sig besitta rättigheter som att berätta alla sina egna åsikter vitt o brett ..? jag blir totalt vansinnig. 

Skaffa en blogg !!! haha här kan man kräkas allt man vill och den som läser får "skylla sig själv"

Helt från ingenstans kommer det "Inget träd växer till himlen" ... jag fattar ingenting, jag har ju fasen aldrig påstått att jag skulle vara bättre än någon annan. Som sagt blir helt tokig...


Känner mig så nedtryckt och tillintetgjord - av en människa som är dubbelt så gammal som mig, vart har sens o vett tagit vägen när man gör så mot någon annan.

Vårfesten

Ja allt började på kontoret - vi gjorde oss iordning och gav oss av till Folkoperan för att ta ett glas vin innan festen. Väl där får jag tag på ett vin som min Yster har introducerat mig till ett Ripasso från Valpoleciella ... såååå gott, lite dyrt men va fan det räcker den timmen som jag ska sitta där o smutta.


Kommer till fördrinken på festen, nåt bubbel med lite smak och det blir två av dem och massa mingel.


Sätter oss till bords och jag hamnar mittemot en bolagsjurist och chefen för bolagsskatterna ... men hur mycket mer boaring kan det bli?! Stelt och tillgjord, siffror och kostymer. Japp inte riktigt min gebit - så fort jag kommer därifrån så drar jag vidare till andra konstelationer av människor.


Lite musik av någon som vet att Play är play och inte mer, men helt ok skivor ... livebandet trodde de var i Åre och skulle få igång pjäxklädda trötta skidåkare - inte heller riktigt rätt. Med andra ord när livebandet spelade backade publiken och tunnades ut, och när han som trycker på Play spelade så kom alla tillbaka.


Under middagen får jag sms från M: som säger att han är på väg in till Söder och att jag ska höra av mig om jag vill ses... OM JAG VILL SES ^^


Lite sms fram o tillbaka och jag hinner både bli nervös och det går över så står han där ... på min företagsfest, med sitt ljusa lockiga hår i en tofs, Tshirt och jeans och bara ler!!! OMG fjärilar i magen näe en hel jävla orkan i magen ...


Vi pratar och pratar och pratar, vi är på så samma nivå i livet och allt känns väldigt naturligt.


Han säger saker som gör att jag smälter som smör i solen, att han är så lång och lägger sina armar runt mig så jag känner mig som om jag är inne i en kokong näe men jag vet inte ... TRYGG kanske är helt rätt ord för hur jag känner mig - allt detta blandas med massor av skratt, massor.


Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses men även om det kommer dröja länge eller inte ens blir av så kommer jag att kunna vara nöjd med detta för lång tid framöver.

Det tar sig sa mordbrännaren

o jag vet inte om det är eld vi pratar om här men jag känner mig varm inombords och jag hoppas hoppas hoppas ...

Ni vet att jag skrev tidigare om att våga . Jag vågade för ett par dagar sedan att göra det jag ville och imorse när jag tittade in på fejjan så har jag fått svar ^^ men det är ett "kanskesvar" och det är nästan så att det känns som om det är ett svar som är skickat för att senare kunna hänvisa till informationen däri för att kunna säga nej.

Men vet ni vad - oavsett det så innebär det ju att jag fått ett svar sen om det blir ett ja eller nej spelar mindre roll (idag ialla fall) Men det viktigaste är ju att det i sig betyder ju att M bryr sig så pass mycket eller lite att han inte vill lämna det osvarat. DET uppskattar jag <3

Ordfetish

Vad ska man säga - jag hade så grymt kul i lördags med min vän U, vi känner varandra sedan lekis (som det hette då) och har följt varandra sedan dess. Inte haft jättemycket kontakt de senaste åren så vi har haft massor att prata om när vi har träffats.


Vi gick ut och jag stötte på en person som var som jag på många sätt och absolut inte som mig på lika många sätt. Jag "lider" av ordfetish och det gjorde han oxå - det klickade mentalt på ett sätt jag inte upplevt förut - superhäftigt. Det tråkiga i det hela är nog att det lär inte bli att man ses igen ... stan är för stor och nummer byttes men raderades senare på natten ... men det är det här jag ska göra nu, möta nya människor och få intryck av dem och deras historier - lyssna och lära, njuta av att få vara vetgirig igen.


Ordfetish

Gårdagen spenderade jag med exet ända från klockan halv åtta - i bilen, totalt 3 timmar, på båten, totalt 4 timmar och all tid däremellan fram till halv tio på kvällen. Det gick förvånande bra, men jag blev mer och mer säker på att jag dels har tagit rätt beslut och dessutom säker på att M är min blivande man utan att han själv vet ens att jag är intresserad. Det var bilden av honom som gjorde det möjligt för mig att klara av den här dagen. Faktum är att jag skrev det till honom på fejjan på kvällen när jag kom hem, så nu har jag definitivt vågat lite mer i alla fall - sen vet jag inte om han fattar eller tar någon notis om det ens ...det visar sig. Nu sover han för han jobbar nätter - usch - det får inte bli någon vana sen när vi är gifta ^^


I övrigt så har vi äntligen fått lämna våra vittnesmål i misshandelsrättegången och förhoppningsvis så slipper vi några fler besök till Åland på grund av detta - annars åker jag gärna tillbaka till Åland, gillar verkligen Åland massor. Det är en liten oas mitt i Östersjön som är klart värd att besöka.