Oopsies

hehe det här bådar gott ... hoppas det fungerar ... började lite smått igår med middag efter att jag bakat Oopsies ... till det hade jag lite riven ost, vitlöksdressing på creime fraich, sallad och en ugnsstekt kycklilngfilé.

På kvällen sen vart jag galet sötsugen - som så oftast annars, men då tog jag en kopp the och tinade lite blåbär och hällde på vispgrädde ovanpå... mums ...

Imorse hade jag fyra Oopsies som jag skivade lite ost på till frukost och än så länge så är jag inte hungrig så det lär ju bli nya favoriten :)

Vägde mig i morse innan jag klädde på mig och det är ingen vacker syn, hela 87,5 kg väger jag så det är verkligen dags att ta tag i det hela.Tänkte mäta mig oxå för jag har hört att det inte alltid syns på vågen när man kör LCHF så det är nog lika bra, återkommer med det.

nej men ok

då får vi se vart jag hamnar efter det här nu då ... jag har en aningens svårt att släppa taget känner jag och även hoppet, men det är ju inte sunt att gå omkring som jag gjorde och vänta och vänta och vänta på att den andra ska höra av sig. Ett enda litet sms bara kanske? Det ska ju finnas naturligt i en relation att man hörs åtminstone så här tidigt, eller? Nu har jag frågat en del av mina vänner om jag resonerar fel men de menar på att de skulle inte ha gjort något annorlunda mot vad jag gjorde.

Så när jag väl "satte ner foten" vilket jag ändå gjorde väldigt försynt och försiktigt pga omständigheter som jag inte tänker nämna här för Rs skull, så vart det kalla handen och då var det tack och adjö för min del.

Om man inte kan ha någon som helst förståelse för en annan persons bagage och då även ta hänsyn till det i viss mån ja då är man kanske inte så sympatisk till trots? Jag o min sida tassade på tå för både barn föräldrar och ex - näe vart efter jag skriver så känner jag mig mer och mer övertygad om att det här nog ändå var till det bästa. Jag var nog nästan påväg att hamna i gamla fotspår med en ny partner och DET vill jag ju inte.

okidoki

ingen har sagt att det ska vara lätt - men va fan lite flyt kanske vore på sin plats?!

må bäst
all kärlek
<3

Försvann återigen från jordens yta

hrm det kanske inte är tålamod jag ska lära mig, jag kanske ska låta mig vara cynisk och bitter. R försvann från jordens yta efter massa mysiga sms på fredagkvällen som lovade och prisade stunden vi skulle ha tillsammans på lördagen. Jag är inte förvånad men samtidigt så blir jag förbannad, besviken och jävligt arg på mig själv. Har jag återigen gått på lögner som bara ges utan eftertanke eller vad är det som händer. Varför ska folk inte kunna bete sig? Om det nu är något som kommit i vägen eller hänt som gör att det inte går att ses - säg det, hör av dig, meddela att så är det - jag har ingen rätt att bli arg över det, skulle inte bli det heller. Men arg blir jag när man är en feg skit och inte hör av sig alls....

Så - jag gör det aktiva valet att inte längre lägga ner energi och tid på R något mer, varför ska jag? Han får höra av sig om och när hans liv är så att han kan och vill göra det. Med andra ord kanske aldrig och det får jag leva med.

Förbannat trött, less och besviken - hade hoppats på att det var värt mer ...

herr Mupp

Idag kom en av juristerna på mitt våningsplan och hade pratat med deras assistent som råkar vara en av mina bättre vänner. Juristen frågade henne om det var så att jag och herr Mupp var bundis - han var naturligtvis ironisk. Juristen frågade oxå om herr Mupp verkligen tycker sig tro att det är ok att betee sig som han gör mot en kollega som att ifrågasätta fikatider inför så många som ändå var tvugna att höra honom när han faktiskt gjorde just det mot mig. Min väninna sa då att herr Mupp är på mig så otroligt mycket att vår chef anser sig inte se något annat alternativ än att blanda in HR - så patetiskt, ska herr Mupp inte kunna betee sig som en vuxen.

Det intressanta i det hela kommer ju att bli ifall chefen faktiskt gör som hon säger och blandar in HR eller inte ... jag tvivlar och håller mig på min kant och så långt ifrån herr Mupp så länge som möjligt.

Jag har dokumenterat allt han gjort och sagt - på det sätt som varit möjligt har även bett honom att inte tilltala mig eftersom han aldrig har ett vänligt ord att säga till mig. Trots det så kommer det gliringar som jag inte tycker att jag ska behöva utstå ... vad tar han sig för friheter och vem tror han att han är egentligen?!

Göteborg i mitt hjärta

Var över dagen i Göteborg för att jobb och träffad de underbara kolleger jag har där! Det känns som om man kommer hem när man kommer till Göteborg - alla är glada och så otroligt öppenhjärtade när man träffar folk även på stan. Inget upp-med-näsan-och-se-ner-på-andra-beteende vilket jag tycker är sååå skönt att slippa för här i Stockholm är det det enda beteendet jag tycker mig möta vart jag än vänder mig ... så otroligt trött på det.

Det blev hur som helst en lång dag men mycket trevlig och mycket som blev gjort så det var värt tröttheten.