Ett tu tre

Som sagt dörrarna står på vid gavel - det är bara för mig att börja greppa och ta tag i saker och ting. Att förstå kedjan och se hur mycket man kan begära, när och hur snabbt. Tänk om livet blir enkelt snart - hur underbart vore inte det.

Tjejernas pappa till och med erbjuder sig att avlasta helt frivilligt och hur STORT är inte det?! galet men ååå så skönt.

Vart i kontakt med diverse enheter idag och snart snart snart är vi nog under medicinering och ska jag skriva noteringar varje dag och utvecklingen måste synas så pass att den blir påtaglig - annars struntar vi i det, det värsta är ju bieffekterna  - dem är dessutom tjejernas pappa livrädd för så där får vi vara öppna och medvetna oxå.

Det finns en ljusare framtid att se fram emot - måste bara komma ihåg det

men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!