Reflektionernas uppdatering

Läste igenom en del av mina inlägg för att minnas och se vad som jag faktiskt har skrivit om. 

Det har hänt så hysteriskt mycket och jag har verkligen levererat som mamma - det har inte varit enkelt och inte ens kul emellanåt MEN jag har gjort det och fasen så jag har vuxit som person tackvare allt. Den relation som jag fått med mina döttrar är ett tydligt och klart besked på att jag gjort rätt i flertalet av mina val. 

Skolan för Lilldottern går bra, från att ha fått diagnosen till att gå i "lilla gruppen" i skolan till att ha återvänt helt och hållet i vanlig storklass, hitta rätt dos på medicin och andra bra hjälpmedel som utbildningar och stödgrupper - allt det har skett sedan sist. Däremellan har jag även fått henne på mer eller mindre heltid, hon är bara varannan helg hos tjejernas pappa och det har varit en strid att få henne att vilja vara där ens det. Nu går det lite lättare men det är inte smärtfritt någon helg. Stödgruppen startade jag tillsammans med andra föräldrar som jag träffade på föräldrarutbildningen på ADHDcenter i Sthlm, galet skönt att träffa andra som man inte behöver ursäkta sig för eller som man behöver förklara situationer för. 

Stordotterns gymnasium som hon trivdes så bra i lades ner, vi fick paniksöka till hennes andrahandsval mitt i sommarlovet och som tur var ordnade det sig. Hon har vrickat sina vrister otaliga gånger så nu har fotbollsskorna hamnat på hyllan til min stora sorg. Hon har precis fyllt 18 år och har planer på att ta sitt körkort innan sommaren är slut, vart tog min bebis vägen? 

Vi tränar alla tre på gym nu, tre gånger i veckan och äter hälsosamt som attans. 

Jag har haft en relation som jag är väldigt ledsen fortfarande över att den tagit slut, men lika bra var det eftersom i vanlig ordning var vi inte på samma våglängd. Hans barn och mina barn gillade varandra och livet var en fröjd i sju månader men sen gick det inte att blunda för slutet längre. Trots att det gått snart ett halvår så gör det ont när jag tänker på honom. 

Härom dagen fick jag ett sms från B som berättade att han nu lever ett underbart samboförhållande. Annars har vi ingen kontakt. 

Ganska snabb och enkel uppdatering

Men jag höll ju på att missa det viktigaste av allt - jag har ett nytt jobb, vet inte om jag skrivit om det, men jag älskar det fortfarande och öven kollegerna och jag har nu varit där i lite mer än två år. 

Härmapa ....Jag?!

I en blogg jag brukar kika in i så läste jag ett inlägg om vänner - tänk att det var just det jag kände ett behov av att läsa och skriva om själv so here goes

Igår när jag kände mig som så jävligast och sjukast av alla de dagar jag dragits med den här skitförkylningen så ligger jag ensam i min stora säng och tittar på film. Får för mig att jag ska kika in på facebook för att se om nåt nytt hänt i alla andras liv (de som kan vara ute och leva livet) istället för som för mig där det bara handlar om att överleva jobbdagen för att störta i säng (just nu).

Och då får jag läsa följande rader på min egen uppdatering

Jag blir verkligen glad när mina vänner är så omtänksamma och villiga att göra saker som kanske inte alltid räknas som det normala utan mer som det lila extra - jag är nämligen själv sån så det passar ju bra med fler som är som jag då menar jag.


R har massor just nu igen, jobbet hans verkar vara riktigt vidrigt emellanåt - kräver mycket tid av honom och jag vet iofs att han försöker komma ikapp både ekonomiskt och spara tid till de veckor då han inte har alla sina fina ungar. Men han har iaf planerat nåt för oss på lördag dag och kväll ... får se om det faller in oxå eller om jag får vänta fint på att träffas någon annan gång. Nu har det snart gått två veckor sedan jag träffa honom men han hör av dig och han skriver saker till mig som gör att jag inte tvivlar lika mycket längre - för jag måste erkänna att jag emellanåt blir lite fundersam, men det är väl något som jag måste bearbeta själv förmodligen.

Brand på jobbet

Och som utrymmingsledare så är det rätt bra att säga UT istället för men det är ju inte i min byggnad ^^ ehm måste nog jobba lite på det där ...


Bra gick det i alla fall och alla kom ut och gick dit dem skulle, brandkåren kom - gjorde sitt och sen fick vi gå in igen. Som oftast så hittar vi små grejer att justera och jag mailar iväg en liten önskelista på hur vi ska göra nästa gång.


Bra med lite uppfräschning i rutinerna och även liten påminnelse om hur obehagligt det kan vara, o än värre om det faktiskt är en brand där man är. Huset vi jobbar i är ju uppdelat i tre huskroppar så det är ju lite svårt att motivera folk att lämna byggnaden när det inte är synligt och påtagligt någon brand - men som sagt det gick bra den här gången.

Men han är ju bara för mycket!!

Herr Mupp har precis kommit tillbaka till jobbet efter att ha varit på en resa som visar sig vara för vår gemansamma kund. Så när vi i morse står vid kaffeautomaten för att ta varsin en kopp så säger han

- ja jag vet inte om du hört det men jag var ju i USA för att träffa xxx och då kom det upp lite saker som vi inte visste om, tänkte höra om du visst något om det förut.


Till saken hör att jag har aldrig blivit tillfrågad eller ens efterfrågad om information inför något av de möten som han självmant utnämner sig till egeninbjuden på.


-Näe, sa jag. Jag skulle uppskatta om jag NÅGON gång blev tillfrågad INFÖR ett möte.


- ja men jag kanske inte skulle sagt något alls, säger han då som en liten tonåring och går därifrån.


Nedrans TÖNT!


skrivet = glömt

Wobbly day

Gårdagen börja bra - intervjun gick bra, gjorde säkerligen ett bra intryck men jag är nog inte direkt det dem söker, detta är ju en intern tjänst och jag tror att de söker erfarenhet och kunskap som jag inte besitter. Men om jag skulle få det så skulle jag tycka det vore underbart att få den chefen - han peppade mig något grymt under intervjuen bara. Att på 1½ timme få så mycket feedback och känsla av uppskattning det har jag inte fått på länge så jag sög åt mig allt jag kunde - Tack!


När jag så är på väg hem från jobbet så ringer min husläkare som vill boka in ett återbesök, var ju och lämnade blodprover förra veckan. Det visar sig att jag har en förhöjd leverfunktion - vad det innebär och varför kunde hon inte säga utan att göra fler tester. Informationskåt som är så slänger jag mig på internet när jag väl är hemma och försöker förstå vad det skulle kunna vara. Alternativen jag får fram är


* för hög alkoholkonsumtion (jag dricker inte ens ett glas vin i veckan)
* Cirrhos - vilket enbart kan botas med levertransplantation


Ja men jag tror jag avvaktar och väntar på vad som ska sägas på återbesöket - men tro inget annat än att det ligger o gnager mig i nacken hela tiden. Ska jag dö nu, ska jag bli sängliggandes, ska jag bli sjuk för lifetime? Vad vore inte så mycket mer typiskt än just det ?!


Efter middagen drog jag i alla fall iväg och hämta min hylla som jag har hittat på nätet - 300 kr och det är precis en sån som jag vill ha. Så nu har denna snygging från 60-talet flyttat in hos mig...

Nervös dag idag

Först o främst intervjun - känner mer o mer att jag vill ha det

Sen för det andra - jag har inte frågat, men kontakt är upprättad ...

Intervju i morgon

På ett jobb jag tror skulle vara helt otroligt roligt och spännande. Känner mer och mer att det börjar bli dags för nya utmaningar igen. Den här positionen skulle definitivt bli en utmaning.


Håll tummarna - nu ska jag sova..natti natti

Tonårsfnitter

Stordottern hade tre kompisar "från förr" hemma på middag och övernattning igår. Så med helt andra ord har jag inte sovit mycket alls - men vad gör väl det när man har lyssnat till fnitter och härligt viskande hela natten istället.

Hur ljuvligt är det inte med fyra snart 15 åringar som har känt varandra sedan dagis och som inte går i samma klass längre har kontakt fortfarande och så otroligt roligt tillsammans?!  Stordottern och hennes pappa hade gjort en supergod potatisgratäng och stekt kyckling - jag gjorde en god sallad och sen var det bara att glufsa i sig. Tjejerna åt också med god aptit. Känns så mysigt och jag blir i alla fall glad av att se dem fnissa och gosa ihop. Jag tror att det blev lite tystare någon gång kring 03.00 och då somnade jag för att bli väckt och snozza igen vid 06.00 ...

Var inte på jobbet förrän vid 09.00 efter att halkat runt som en snorloska på väg från bilparkeringen ...

Näst sista dagen på året

Idag har det varit rätt lugnt på jobbet men ändå väldigt produktivt, det blir liksom så då det inte är någre kolleger som kommer in och "stör" med frågor om hjälp, telefonen är tyst för de flesta företag ute idag är antingen lediga eller har halvdag.

Lilldottern är på bio med en kompis idag, de skulle se MegaMind - en tecknad film som jag inte riktigt förstått vad den handlar om än. Stordottern har sovit borta natten till idag så hon skulle vara där till lite senare. Skönt att de har att göra nu när det är jullov utan att man som mamma ska behöva styra upp.

Ikväll ska vi döttrarna och jag till mina föräldrar, där ska vi fira min bror och min mors födelsdag. Lustigt att få sin son på sin egen födelsedag. Undrar om man alltid tänker sen att det är den finaste födelsedagspresenten man någonsin kommer att kunna få?

Tjejernas pappa kör dem till mitt jobb och därifrån åker vi sedan vidare till föräldrarna och bror med hans familj, ska bli mysigt så här inför nyåret oxå. På vägen ska jag åka förbi Elgiganten och hämta min nya fina dammsugare som jag köpte för ett tag sedan som nu kommit in på lager - ställer den hos mor och far tills jag fått nycklarna till nya lägenheten.

Middagen behöver jag inte fundera på ikväll för vi kommer att bli bjudna på smörgåstårta har jag fått veta, jag har köpt present till bror (en bok som jag hoppas att han kommer gilla) men jag har inte köpt nåt till mor än - tänkte åka förbi Plantagen och köpa en stor fin blomma med en snygg kruka till henne.