Det har hänt så hysteriskt mycket och jag har verkligen levererat som mamma - det har inte varit enkelt och inte ens kul emellanåt MEN jag har gjort det och fasen så jag har vuxit som person tackvare allt. Den relation som jag fått med mina döttrar är ett tydligt och klart besked på att jag gjort rätt i flertalet av mina val.
Skolan för Lilldottern går bra, från att ha fått diagnosen till att gå i "lilla gruppen" i skolan till att ha återvänt helt och hållet i vanlig storklass, hitta rätt dos på medicin och andra bra hjälpmedel som utbildningar och stödgrupper - allt det har skett sedan sist. Däremellan har jag även fått henne på mer eller mindre heltid, hon är bara varannan helg hos tjejernas pappa och det har varit en strid att få henne att vilja vara där ens det. Nu går det lite lättare men det är inte smärtfritt någon helg. Stödgruppen startade jag tillsammans med andra föräldrar som jag träffade på föräldrarutbildningen på ADHDcenter i Sthlm, galet skönt att träffa andra som man inte behöver ursäkta sig för eller som man behöver förklara situationer för.
Stordotterns gymnasium som hon trivdes så bra i lades ner, vi fick paniksöka till hennes andrahandsval mitt i sommarlovet och som tur var ordnade det sig. Hon har vrickat sina vrister otaliga gånger så nu har fotbollsskorna hamnat på hyllan til min stora sorg. Hon har precis fyllt 18 år och har planer på att ta sitt körkort innan sommaren är slut, vart tog min bebis vägen?
Vi tränar alla tre på gym nu, tre gånger i veckan och äter hälsosamt som attans.
Jag har haft en relation som jag är väldigt ledsen fortfarande över att den tagit slut, men lika bra var det eftersom i vanlig ordning var vi inte på samma våglängd. Hans barn och mina barn gillade varandra och livet var en fröjd i sju månader men sen gick det inte att blunda för slutet längre. Trots att det gått snart ett halvår så gör det ont när jag tänker på honom.
Härom dagen fick jag ett sms från B som berättade att han nu lever ett underbart samboförhållande. Annars har vi ingen kontakt.
Ganska snabb och enkel uppdatering
Men jag höll ju på att missa det viktigaste av allt - jag har ett nytt jobb, vet inte om jag skrivit om det, men jag älskar det fortfarande och öven kollegerna och jag har nu varit där i lite mer än två år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar