k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när

Men jag blir ju rädd

Har en kompis som bott fram och tillbaka i ett land väster om oss i ett par omgångar för att leva med sin pojkvän som hon träffade på en chatersemester för några år sedan. Hon har nu började prata om barn med mig idag när vi var ute och gick på lunchen och jag blir rädd.

Hon tror sig kunna föda barn i det landet och sedan åka hem och tillbaka lite hur som helst som hon vill - jag är ju rädd för att hon kommer att föda barnet i det andra landet för att sedan bli nekad av barnets far att åka hem till Sverige och så vidare. Gjorde mitt bästa för att på ett försiktigt och smidigt men ändå sakligt sätt framföra de fördelar som finns med att föda i Sverige och med andra ord få ett svensk medborgarskap på barnet och inte tvärtom.

Men jag är rädd för att hon kanske inte förstår eller vill förstå ... eller känner jag henne så pass lite att hon är en person som skulle kunna tänka sig att leva som de gör i det landet och efter deras religion och då tillika regler för kvinnor och barn.

Läskigt

Prioteringar

Vad olika vi människor är - vilka olika prioriteringar vi har

Jag tror att vi oftast har problem med att förstå andras prioriteringar - men varför måste vi förstå dem då? Kan vi inte bara acceptera att vi har olika prioriteringar helt enkelt utan att ifrågasätta den som man har framför sig?

Jag prioriterar ju självklart mig och de mina före någon annan, om jag ställs inför en situation där jag behöver välja att bry mig om mig själv, min tid, eller någon annan och deras tid ... så klart jag väljer mig själv först och när jag känner att jag kan ge av mig själv och min tid så gör jag ju det i den utsträckning som jag kan och har ren förmåga att göra. För det innebär det inte att jag ALLTID kan ge lika mycket av mig själv och min tid. Det kommer ju alltid att variera ...

Just nu är det jag och mina tjejer som gäller och så kommer det vara LÄNGE .... så ska du få mig att ge av mig själv och av min tid till dig - då ska du vara mycket speciell och betyda mycket för mig och jag ska veta att jag får igen det jag erbjuder ....

Att ge och ta är en av grundstenarna i en relation -oavsett på vilken nivå relationen är.