ååååå hjälp

Ni vet att jag skrev om en dejt jag var som var sååå himla bra då jag kände att min kroppsfixering vart utmanad och han kysstes så där ljuvligt manligt och allt ... HAN (som från och med nu får heta B) och jag har träffats lite av och till sedan dess. Mer av eftersom det ändå är rätt långt mellan oss men i förrgår när vi träffades så började han prata om ifall vi var tillsammans eller inte, varför vi inte var det när vi kom fram till att vi inte var det och varför mina barn var "problemet" men samtidigt så bestämde vi igår att vi ska ses imorgon igen.

B kallar mig sin älskling, vi saknar varandra, jag tänker konstant på honom när jag inte är med honom. Jag funderar på hur hans kompisar kommer bemöta mig och om de kommar gilla mig.

B vill hjälpa mig med att skjutsa och hämta barnen, han vill ställa upp för mig och vara där och avlasta inför allt som kommer iom att barnens pappa ska in på ny operation. Han undrar om jag har berättat om honom för mina föräldrar - det har jag ju inte.

Nu mitt "problem" - B vill ha barn, jag vill inte - allt annat är som klippt och skuret. Jag sa till honom i förrgår att han får skaffa barn med någon annan om han vill ha. Kan jag bli tydligare? Måste jag nu fundera på om han vill försaka sig själv och inte skaffa barn eller ska jag njuta av honom den tiden vi får tillsammans tills han bestämmer sig för att skaffa barn med någon annan?

Ja jag vet - det är tidigt och vi får ta det som det kommer...min tid är inte så dyrbar som hans...

Lite arg?

ååå jag är så förälskad så det känns knäppt ... han får mig att må så där läskigt bra och jag är så nöjd med hur han faktiskt får mig att må. Jag blir lugn, jag får bättre tålamod och jag lär mig mer och mer att lita på honom oxå.

Idag lät han lite arg när vi pratade eftersom han tyckte att det märktes i mina sms till honom att jag inte litar på honom. Alltså det här är killen som har bättre intution är vilken kvinna som  helst, hans "känselspröt" är större än någon annan människas jag någonsin träffat. Försäkrade mig om att jag är den som är knäpp - han säger att han vill bara att jag ska lita på honom när han säger att hna är kär i mig.

Wiiiiie <3

tålamod TÅLAMOD tålamod TÅÅÅÅÅLAAAAMOOOOD

Tålamod är väl ändå en fantastisk egenskap att besitta - jag gör det inte! jag har världens kortaste tålamod och behöver förmodligen träna mycket och ofta på att skaffa mig bättre och längre tålamod.

R är nog den som kommer att hjälpa mig med det - haha - fantastiskt hur jag kan se det så eller hur, att vilja ha något/någon så pass mycket att man tror att man ska kunna lära sig att förbättre en egenskap bara genom den andra personen. Är DET i sig en fin egenskap och då hos mig eller honom?! ja men ni ser - vilka funderingar man får, det är ju knäppt ...

Lite schladd med en 740, korv på Tullfritt och att dela på en Pucko - det är vad jag längtar efter just nu. 

Mor & Far

Igår var jag iväg till Bromma och hämtade min bil som stått på verkstad i en och en halv vecka, hämade upp mami på väg hem därifrån för att åka o handla lite. Skjutsade mami till F&S och sen hem till barndomshemmet. Papi hade gjort iordningen en fiskgratäng och blev smått förvånad över att jag kom, mami hade visst inte sagt nåt om det till honom. haha
Efter den goda gratängen gick jag in i bastun och satt där säkert i 40 min för att försöka svettas ut den förbannade förkylningen och sen ut och dricka vatten och en stor god whisky som papi bjöd på, sov med anra ord över och fick låna en supersnygg skjorta av papi till att ha på mig på jobbet idag.

Idag mår jag så lite bättre men känner att det blir nog en varm lång dusch en stor whiskey och sen sova tidigt ikväll igen. Har inte behövt lika mycket Alvedon och Ipren idag men känner mig inte helt kry för det.

Bestämde idag att jag och Yster ska gå på Fotografiska imorn och ta en bit mat där och kanske ett glas vin oxå, ska bli supermys. Skicka ett sms till R o kolla om han vill komma dit oxå - håll tummarna, vore såååå mys att träffa honom igen, men jag vet ju att han har jättemycket på jobbet. Tålamod är nog nåt jag får lära mig tillsammans med R, men det ser jag framemot. känner mig så där "längtansförälskad"

Sömnlösa nätter

Jag har börjat att få en eller två totalt sömnlösa nätter per månad - jag tänkte att varje gång jag har dem så ska jag skriva ner vad jag tänker och hur jag känner, det kan ju finnas ett mönster.

För övrigt så säger mina vänner till mig att jag verkar vara förälskad - jag menar att jag inte är det, jag är nog kär i känslan av att vara kär.

Så här gick mina tankar jag plitade ner igårkväll

Mina tankar snurrar i virvlar som jag känner är helt utom min egen kontroll. Obehagligt och konstruktivt på samma gång.

Min puls är säkerligen rött hög för det känns som om jag är andfådd - andfådd positivt inte flåsigt och jobbigt utan det är mer att adrenalinet rusar. Problemet är bara att jag inte kan sätta känslan i ord, arg? besviken? upprymd? förväntansfull? eller rent av allt samtidigt..

Mitt liv är redo, jag är redo, allt känns som rätt tidpunkt det borde falla på plats nu, det är min tur nu, det ska gå bra nu, det ska bli så mycket bättre.

Det borde vara så iaf

Annars så känns det som om de män som tagit kontakt med mig de senaste månaderna är antingen sluskar eller upptagna män (är väl egentligen ingen skillnad på dem i beskrivningen) och jag börjar tröttna på att det står "andra kvinnan" i pannan på mig eller står det kanske "godtrogen" men måste jag verkligen bli cynisk och bitter ... för det vill jag inte. Jag vill tro att det finns män som är trogna och som vill leva med EN kvinna... frågan är bara om jag ska fortsätta att ge mig själv och bli besviken gång på gång eller om jag ska som sagt bli cynisk och bitter?!

Tröttsamt hur som haver

Förälska mig - Peter Lemarc

Förälska mig

Snälla, kom hit fort

Kom så fort du kan

Ta med din spegel och din andedräkt

Kom, blås på mig

Ljug för mig igen

Om och om igen

Som för första gången

Bara håll mig fången

I en helig lögn

Åh, förälska mig!

Älska mig sönder och samman

Låt mig vara någon annan

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

Här är allting kallt

Rimfrost överallt

Här ligger viken frusen

Tät snö på husen

Som tungmetall

Kom och för mig ut

Dit himlen saknar slut

Jag har gjort mig hård, så hård

Som klippan mot havet

Hjälp mig ut

Åh, förälska mig!

Ta mig någon annanstans

Bortom vett och sans

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

Jag har vart där förr

Men det var längesen

Ja, jag har gått i din himmel

I ditt paradis

Och jag vill dit igen

Åh, förälska mig!

Med din mun mot det röda

I morgon kan vi vara döda

Förälska mig!

Gör vad du vill med mig

Kom och jag följer dig

Förälska mig!

Ta mitt förnuft i beslag

Men gör det nu, i dag

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när

En föreställning

Kan man bli förälskad i en föreställning - en föreställning av/om en person som man inte vet om den ens existerar. Ni vet, bilden är idealet, personligheten klaffar och det blir aldrig tråkigt?!