men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!

Oj oJ oj

Jösses så tiden bara springer iväg!

Det har hänt en hel del sedan sist ... har inte lämnat in min deklaration än och sist och slutligen ingen hjälp från mäklaren så det vart ju en enorm besvikelse - men man reder sig som oftast bäst själv. Har varit i kontakt med Skattemyndigheten och kommer göra klart allt inom kort och sen så hoppas jag på att jag har gjort rätt helt enkelt.

Lilldottern har fått massa hjälp i skolan och det kommer sluta med att vi även får en utredning via husläkaren - hoppas så klart på att vi inte blir bortviftade som tidigare utan att de tar oss för vad vi är föräldrar som vill hjälpa vår dotter. Skolan har visats sig vara ovärderliga och ställt upp med diverse resurser och stöd så där känner jag att de har sett det vi har sett i snart 6 år och vi blir äntligen betrodde av någon, men så är det en privat skola och det är bara andra terminen som Lilldottern går där och de har fattat galoppen redan och stoppar in akutstöd - underbart.

Jag har en kusin som står inför en separation och jag kan inte låta bli att våndas för henne men jag hoppas att det blir bra och att hon kommer att trivas med sitt val inom kort.

Stordottern har kommit in på det gymnasiumval som hon hade som första val, hon var helt lyrisk och det glädjer mig att hon även ser det som positivt även om hon inte kommer in på NIU utbildningen som hon oxå valt. Hon ser utbildningen som det primära och NIU som det sekundära ... fasen vad stora de håller på och blir mina tjejer. Kloka fina tjejer!!

Sen har tyvärr min barndomsväns pappa gått bort så på torsdag ska jag på begravning. Min vän och familj kommer till oss på onsdagkväll och bor hos oss fram tills de ska återvända hem till västkusten. Jag har tagit ledigt för att kunna vara ett stöd för dem med att ta hand om deras barn framförallt men oxå för att finnas där mentalt för dem och ge dem styrka att orka med en så tung dag som väntar.

Ms mamma har fått en hjärnblödning och ligger på intensiven och jag vet ingenting - M har mer eller mindre spärrat av och jag påminner med ett sms lite då och då att jag finns, men vill inte riktigt tränga mig på heller. Hon får komma tillbaka när det känns rätt för henne - jag forstätter påminan om att jag är här iaf

Hoppas ni alla mår bra - tänk på att vilken dag som helst kan allt vända eller rent av ta slut, va rädd om varandra där ute

All kärlek <3

Det har varit en hel del

att göra de senaste dagarna.

Vi har varit på möte med rektorn, vi har hämtat ut polisanmälan, vi har varit på polisförhör och vi har varit mycket i skolan för att få Lilldottern att känna sig trygg igen.

Utöver det så har jag haft både försäkringsfolk och fuktmätningsfolk hemma - badrummet är fuktskadat.

Så som ni kanske förstår så känns det lite övermäktigt just nu och jag kanske inte kommer att vara lika närvarande här som tidigare - men det kommer tid igen då det är lättare och då kanske jag har mer ork och tid över för att sitta här och filosofera.

Mitt hjärta blöder

Vet inte vart jag ska börja ... fick sån totalpanik igår efter att jag fått ett sms från tjejernas pappa

"Ring mig NU"

tänkte att nu har det hänt nåt men inte kunde jag i mina vildaste tankar tro det jag skulle få veta .

Lilldottern har blivit misshandlad i sin skola!! en klasskamrat!! som hon har umgåtts massor med det senaste halvåret har gått fram till henne sagt

"nu ska du får för vad du gjort under hela veckan"

tar tag i hennes axel och mottar ett knytnävsslag i hennes näsa, efter det tar han tag i henne bakifrån och slår minst två gånger med knytnäven i hennes nacke och när hon ramlar och ligger på marken ställer han sig på huk och slår ett sista knytnävsslag i hennes ryggslut!!

Men för i helvete!!

Det visar sig att de har gått och puffat och petat på varandra under hela veckan, så där som man gör i den åldern. Vem vet det kanske föreligger lite obesvarade kärlekskänslor i allt

Vi har polisanmält händelsen och polisen som tog emot anmälan trodde att med tanke på grovheten i misshandeln så skulle det hamna på Socialtjänstens skrivbord, vi har oxå anmält skolan till Barn- och Elevombudet, snart ska jag ringa till rektorn.

Pojken får inte komma till skolan idag - det beslutet tog klassläraren och rektorn igårkväll. Lilldottern är på utflykt med sin klass och hennes pappa är med henne under hela dagen.

Det går inte ens att sätta ord på de känslor som finns i min kropp än mindre ord som ska beskriva hur jag upplevde allt när det hände och när jag fick höra vad hon blivit utsatt för.

Mitt hjärta blöder inte bara för min dotter utan även för den pojke som har så uppenbarliga problem och inte fått hjälp tidigare - hur ska det gå för honom. Minnas bör man att den här pojken har varit hemma hos oss fler fler gånger och alltid varit omtänksam och trevligt så det är en chock för jag trodde verkligen inte att det skulle hända.

Uppdatering!
Lilldottern har på morgonen fått massa sms från klasskamrater som säger att pojken är på väg till skolan trots allt - jag ringer till rektorn medans Lilldotterns pappa ringer till föräldrarna. Enligt föräldrarna har ingen talat om för dem att pojken inte skulle vara välkommen till skolan och rektorn har inge svar på det - så nu står Lilldottern där och har blivit lurad av oss som fått bekräftat av klassläraren och rektorn i gårkväll att han inte skulle få komma. Stark som hon är så går hon i sällskap av sin pappa till skolan ändå.

Fy helvete!!