Always in my mind

Just nu är det många tankar som snurrar omkring i mitt huvud inte minst om min nyinköpta lägenhet och hur den ska inredas och med vad - vad jag behöver måla om och vad jag behöver köpa nytt osv osv. Kul är det men jag hinner inte göra annat än just det känns det som. Jag skulle behöva ta ledigt i två månader och ägna mig åt bara lägenheten så jag "slapp" tänka på den mer sen ^^  men hur kul hade det varit?


Annars går tankarna ganska ofta till hur jag vill att min blivande partner ska vara (flera år in i framtiden) jag känner ju redan nu att det är ensamt och tonårsdöttrar är inte de enklaste att få lite närhet av.


I natt kunde jag inte somna för jag tänkte på närheten, gemeskapen och tvåsamheten rent allmänt. Hur kommer tjejerna att ta emot en annan man än sin pappa, hur kommer jag ställa mig inför en partner med barn eller utan. Till min egen fasa så har jag drömt flera nätter i rad om bebisar som jag går och bär på, som jag myser och gosar med - jag som sagt att jag inte ska ha fler barn någonsin oavsett situation. Sen somnade jag när jag la min egna arm om mig och knölade ihop täcket bakom mig ...

k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när