Ska jag skämmas eller inte?

Ok en bekännelse är på gång ... ni vet B, han och jag är ju inte tillsammans - vi har verkligen uttalat de orden för att vara överens om att det är så att vi INTE är tillsammans. Jag har däremot sagt att jag tycker mycket om honom och gillar hans sällskap och han detsamma till mig.

Så åkte jag och min kompis U på Rockklassikerkryssningen med Silja Line och såg W.A.S.P för första gången - det var sååå galet kul och jag träffade ju självklart en kille på båten ...suck

Han har nu visat fortsatt intresse och jag likaså - han är allt det B är och lite till så hur gör jag nu? B vet inte om han på kryssningen och han på kryssningen vet inte om B. Måste jag berätta för B om han från kryssningen eller kan jag bara låta saken bero eftersom B och jag inte är tillsammans (=inga skyldigheter?)

Han från kryssningen är ju liksom lite mer smidig att träffa, jag kan träffa honom utan att planera i timmar innan, jag kan med andra ord få utlopp för min spontanitet som jag inte alls kunde få med B.

vilka bekymmer va?

Aha

Haft lite funderingar kring hur man ska kunna presentera en eventuellt ny partner för sina barn. Nu är mina barn relativt stora (tycker jag) de är 13 och 16 år, tjejer bägge två. Den lilla har ju inga som helst problem med att prata om känslor och hur hon ser på saker och ting medans den stora har lite svårare för att hantera och förklara sina känslor och åsikter - ingen tvekan om att hon har dem men att sätta ord på dem är svårt.

Hade ett samtal med Stordottern igår om huruvida hon vill att jag ska vara lycklig eller inte, om hon vill att jag ska leva ensam eller om hon vill att jag ska bli tillsammans med hennes pappa igen. Döm om min förvåning då hon inte kan svara på det sista utan bara viftar bort det med att "men måste vi prata om sånt nu".

Jag trodde ju i min vildaste värld att de var jättenöjda med hur vårat liv var - att de har en glad pappa och en glad mamma på varsitt håll istället för två föräldrar tillsammans som bråkar 24/7. Men hrm jag får nog sluta att förvånas.

Så då kvarstår min fråga - hur presenterar man en eventuellt ny partner på ett smidigt sätt, när man har en dotter som är intresserad och villig till nya saker och en som är precis tvärtemot?!

ååååå hjälp

Ni vet att jag skrev om en dejt jag var som var sååå himla bra då jag kände att min kroppsfixering vart utmanad och han kysstes så där ljuvligt manligt och allt ... HAN (som från och med nu får heta B) och jag har träffats lite av och till sedan dess. Mer av eftersom det ändå är rätt långt mellan oss men i förrgår när vi träffades så började han prata om ifall vi var tillsammans eller inte, varför vi inte var det när vi kom fram till att vi inte var det och varför mina barn var "problemet" men samtidigt så bestämde vi igår att vi ska ses imorgon igen.

B kallar mig sin älskling, vi saknar varandra, jag tänker konstant på honom när jag inte är med honom. Jag funderar på hur hans kompisar kommer bemöta mig och om de kommar gilla mig.

B vill hjälpa mig med att skjutsa och hämta barnen, han vill ställa upp för mig och vara där och avlasta inför allt som kommer iom att barnens pappa ska in på ny operation. Han undrar om jag har berättat om honom för mina föräldrar - det har jag ju inte.

Nu mitt "problem" - B vill ha barn, jag vill inte - allt annat är som klippt och skuret. Jag sa till honom i förrgår att han får skaffa barn med någon annan om han vill ha. Kan jag bli tydligare? Måste jag nu fundera på om han vill försaka sig själv och inte skaffa barn eller ska jag njuta av honom den tiden vi får tillsammans tills han bestämmer sig för att skaffa barn med någon annan?

Ja jag vet - det är tidigt och vi får ta det som det kommer...min tid är inte så dyrbar som hans...

Ett tu tre

Som sagt dörrarna står på vid gavel - det är bara för mig att börja greppa och ta tag i saker och ting. Att förstå kedjan och se hur mycket man kan begära, när och hur snabbt. Tänk om livet blir enkelt snart - hur underbart vore inte det.

Tjejernas pappa till och med erbjuder sig att avlasta helt frivilligt och hur STORT är inte det?! galet men ååå så skönt.

Vart i kontakt med diverse enheter idag och snart snart snart är vi nog under medicinering och ska jag skriva noteringar varje dag och utvecklingen måste synas så pass att den blir påtaglig - annars struntar vi i det, det värsta är ju bieffekterna  - dem är dessutom tjejernas pappa livrädd för så där får vi vara öppna och medvetna oxå.

Det finns en ljusare framtid att se fram emot - måste bara komma ihåg det

men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!

Näe så var då det över

iofs klart skönt att veta att det är så istället för att gå och undra men jävligt jobbigt att det är så oxå

det var inte meningen helt enkelt - hur bra det än kändes

Härmapa ....Jag?!

I en blogg jag brukar kika in i så läste jag ett inlägg om vänner - tänk att det var just det jag kände ett behov av att läsa och skriva om själv so here goes

Igår när jag kände mig som så jävligast och sjukast av alla de dagar jag dragits med den här skitförkylningen så ligger jag ensam i min stora säng och tittar på film. Får för mig att jag ska kika in på facebook för att se om nåt nytt hänt i alla andras liv (de som kan vara ute och leva livet) istället för som för mig där det bara handlar om att överleva jobbdagen för att störta i säng (just nu).

Och då får jag läsa följande rader på min egen uppdatering

Jag blir verkligen glad när mina vänner är så omtänksamma och villiga att göra saker som kanske inte alltid räknas som det normala utan mer som det lila extra - jag är nämligen själv sån så det passar ju bra med fler som är som jag då menar jag.


R har massor just nu igen, jobbet hans verkar vara riktigt vidrigt emellanåt - kräver mycket tid av honom och jag vet iofs att han försöker komma ikapp både ekonomiskt och spara tid till de veckor då han inte har alla sina fina ungar. Men han har iaf planerat nåt för oss på lördag dag och kväll ... får se om det faller in oxå eller om jag får vänta fint på att träffas någon annan gång. Nu har det snart gått två veckor sedan jag träffa honom men han hör av dig och han skriver saker till mig som gör att jag inte tvivlar lika mycket längre - för jag måste erkänna att jag emellanåt blir lite fundersam, men det är väl något som jag måste bearbeta själv förmodligen.

Trygghet vs Panik

Känner mig så glad idag !

Igår ringde R och sa bara rakt ut det första han gjorde:
- Jag kände panik för jag hade inte pratat med dig på två dagar och jag ville inte att du skulle få för dig att jag inte ville ha dig längre så jag var bara tvungen att ringa.

hihi han e ju så fin

Han vet att jag är typ förstörd och tror att så fort jag inte hört nåt från honom så är jag dumpad - men han har sagt att jag måste vara trygg med att han sagt att han vill ha mig och att han vill vara med mig och jag ska veta det även fast han inte hör av sig heeeeeeeela tiden.

Själv har jag inte ringt honom alls förutom häromkvällen när det var skottlossning i hans område och det stod om det på nyheterna - ville ju försäkra mig om att han mådde bra. Men förklarade då oxå för honom igår när han ringde att jag vill inte störa när han har sina barn och att det är därför jag inte ringer.

Men så i morse så hände det - jag kände ingen panik och ingen ledsamhet över att jag inte fått ett sms eller blivit väckt/störd i min sömn av nåt liknande och inte förrän nu så kom jag ens att tänka på det.

R kommer göra mig hel och kommer göra att jag kan lita på en partner igen det känner jag på mig jag bara hoppas att det håller för jag vill verkligen ha honom och hans barn i mitt liv

Han är min ...

Men hjälp vad mycket som har hänt och jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som faktiskt har hänt. Det jag känner att jag måste dela med mig av iaf är att R är min, han som jag kände såååå mycket för men som bara försvann.

Jag kommer att "redogöra" för hur och var och allt men nu vill jag bara berätta att han fråga chans på mig i lördags och jag sa ja ^^ *fniss*

alla hjärtans dag

Ja det är ju idag - vilken tur att min kusin fyller år idag så jag känner anledning till att vara glad - för annars är det då inte mycket som är roligt med just den här dagen.

Det är så många som har sina rutiner och förhoppningar på dagen och hur den ska fortlöpa.

I min fantasi får jag blommor till jobbet och när jag kommer hem har jag även fått blommor dit - min man som står innanför dörren och önskar mig välkommen hem, sen lagar vi en god middag tillsammans för att senare avnjuta en extremt mysig kväll tillsammans med lite god choklad och massa gos. Han har självklart fått blommor till sitt jobb tidigare av mig oxå.

Blommor är det ultimata kärlekstecknet enligt mig ... man har gjort sig mödan att gå till affären och peka ut den sort man vill ha efter minne av vilka favoriter jag har och sedan fått den hemskickad eller levererad till jobbet ... ååå va mys.

Men som sagt fantasier är bara fantasier och jag lever i verkligheten där jag är på jobbet och gör det jag vanligtvis gör och ska åka hem för att göra i ordning middag till mig och tjejerna för att sen åka iväg och träna. Komma hem för att duscha och sen gå o lägga mig ensam.

Yep that´s my life on valentines day

all kärlek till er
<3

Längesen - riktigt längesen

Men vet ni - jag har inte haft varken lust eller tid ... Inte hänt så hemskt mycket heller, bara fått dagarna och gå med jobb, barn, lite fix o trix o sen så klart allt vanligt vardagstrix ...

Jag e ensam fortfarande - vilket är bra!
Jag har varit på dejter det har jag - vilket oxå är bra!
Jag har tackat nej  o jag har tackat ja o blivit lite sårad - vilket oxå är jättebra!


Jag känner, jag lever, jag njuter och jag har det förbannat bra ...

All kärlek - jag återvänder nog så småningom fullt ut igen ... se det här som en liiiite up to date ..

KRAM

Vårfesten

Ja allt började på kontoret - vi gjorde oss iordning och gav oss av till Folkoperan för att ta ett glas vin innan festen. Väl där får jag tag på ett vin som min Yster har introducerat mig till ett Ripasso från Valpoleciella ... såååå gott, lite dyrt men va fan det räcker den timmen som jag ska sitta där o smutta.


Kommer till fördrinken på festen, nåt bubbel med lite smak och det blir två av dem och massa mingel.


Sätter oss till bords och jag hamnar mittemot en bolagsjurist och chefen för bolagsskatterna ... men hur mycket mer boaring kan det bli?! Stelt och tillgjord, siffror och kostymer. Japp inte riktigt min gebit - så fort jag kommer därifrån så drar jag vidare till andra konstelationer av människor.


Lite musik av någon som vet att Play är play och inte mer, men helt ok skivor ... livebandet trodde de var i Åre och skulle få igång pjäxklädda trötta skidåkare - inte heller riktigt rätt. Med andra ord när livebandet spelade backade publiken och tunnades ut, och när han som trycker på Play spelade så kom alla tillbaka.


Under middagen får jag sms från M: som säger att han är på väg in till Söder och att jag ska höra av mig om jag vill ses... OM JAG VILL SES ^^


Lite sms fram o tillbaka och jag hinner både bli nervös och det går över så står han där ... på min företagsfest, med sitt ljusa lockiga hår i en tofs, Tshirt och jeans och bara ler!!! OMG fjärilar i magen näe en hel jävla orkan i magen ...


Vi pratar och pratar och pratar, vi är på så samma nivå i livet och allt känns väldigt naturligt.


Han säger saker som gör att jag smälter som smör i solen, att han är så lång och lägger sina armar runt mig så jag känner mig som om jag är inne i en kokong näe men jag vet inte ... TRYGG kanske är helt rätt ord för hur jag känner mig - allt detta blandas med massor av skratt, massor.


Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses men även om det kommer dröja länge eller inte ens blir av så kommer jag att kunna vara nöjd med detta för lång tid framöver.

OMG!

Jag tror han är min...iaf så ibland till att börja med - inga förväntningar, bara ha lite kul! Det är jag nöjd med så länge... Wiiiiieee så mys!!

Förälska mig - Peter Lemarc

Förälska mig

Snälla, kom hit fort

Kom så fort du kan

Ta med din spegel och din andedräkt

Kom, blås på mig

Ljug för mig igen

Om och om igen

Som för första gången

Bara håll mig fången

I en helig lögn

Åh, förälska mig!

Älska mig sönder och samman

Låt mig vara någon annan

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

Här är allting kallt

Rimfrost överallt

Här ligger viken frusen

Tät snö på husen

Som tungmetall

Kom och för mig ut

Dit himlen saknar slut

Jag har gjort mig hård, så hård

Som klippan mot havet

Hjälp mig ut

Åh, förälska mig!

Ta mig någon annanstans

Bortom vett och sans

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

Jag har vart där förr

Men det var längesen

Ja, jag har gått i din himmel

I ditt paradis

Och jag vill dit igen

Åh, förälska mig!

Med din mun mot det röda

I morgon kan vi vara döda

Förälska mig!

Gör vad du vill med mig

Kom och jag följer dig

Förälska mig!

Ta mitt förnuft i beslag

Men gör det nu, i dag

Förälska mig!

Åh, förälska mig!

Åh, förälska mig!

Med dina bara händer

Med dina bara händer

Oavsett ålder eller erfarenhet

Hur ung eller gammal man än är och hur erfaren eller oerfaren man än är
så gör det fortfarande lika ont


Ingen kan säga att det gör mindre ont för att du är ung eller för den delen gammal


Ingen kan säga att strunta i det oavsett hur erfaren eller oerfaren man är
det gör fortfarande lika ont


Livet går vidare - ja visst - men alla måste få sin tid att slicka sina sår och plåstra om sig


oavsett ålder eller erfarenhet






Besvarad kärlek som sviker
obesvarad kärlek


gör lika ont ändå

Den föräldern

Jag vet att jag är den som kommer att gå vinnande ur mycket och många situationer framöver – det är inte för att jag är skadeglad som jag känner mig nöjd över det utan för att jag vet att förloraren förlorar så otroligt mycket mer än vad man faktiskt vinner.

Barn ska kunna lita på sina föräldrar till 100% och inte känna sig orättvist behandlade – men när ett barn gör det är det väldigt svårt att få tillbaka den tilliten. Att en person som är så pass vuxen att han själv har barn borde ha lärt sig det – det kan bara beror på att han själv aldrig fick lära sig det, han fick heller aldrig känna på hur det är att vara rättvist behandlad.

Därför smetar jag inte in det i ansiktet på honom – därför tar jag att jag får glåpord och skäll för att jag tror mig vara bättre osv. Jag tar det – jag behöver inte diskutera det - jag vet att jag har det bättre och har fått uppleva föräldrar som visar rättvisa och att jag har föräldrar som jag har kunnat lita på till 1000% utan att ens behöva blinka.

Jag kommer att vara den föräldern som kommer att stå för det när det kommer till våra barn, jag kommer vara den föräldern som de kan känna sig tryggt och rättvist behandlade hos, det är mig de kommer att lita på och vända sig till när det är obehagliga stunder i deras liv som behöver stöttning och support. De kommer aldrig begära mer av mig än vad jag kan levererar – det kommer aldrig att skämmas över att be om hjälp eller ens över att få komma till mig och vara barn som är rädda och oroliga.

Att mina barn vet att de kan prata med mig om allt är min största utmaning – alla tonårsföräldrar vet att det finns stunder då deras barn kommer att begå misstag och hamna snett i livet. Jag bara önskar att jag kommer att kunna finnas där när de behöver det och att jag har de medel som jag kommer att behöva för att hjälpa dem på det sätt som både de och jag vill.

Det är då de ska veta att jag finns där och hjälper dem.

k ä r l e k e n

Hur ska jag våga

Hur ska jag sätta ord på det jag vill utan att det blir konstigt och rent ut sagt märkligt

Kan man bara bumpa in i varandra utan att det kommer att märkas att jag längtat efter dig länge och mer eller mindre sökt upp dig

Jag vill ha en tid tillsammans med dig där det inte känns konstigt – där det är som för flera år sedan igen och livet var så enkelt och vi bara kunde se varandra utan att ha massa i bagaget som bråkar och som skapar påfrestningar

Känna den där åtrån som jag inte vågade bejaka där och då den viljan till att sitta så nära varandra och helst inte behöva lämna varandra alls – åtrån där allt omkring oss försvinner i en dimma av oviktigheter och vi är i centrum - bara få se in i varandras ögon och drunkna i längtan efter kärlek och omtanke, omvårdnad och förståelse

Den längtan som jag har förstått att jag har saknat och som jag så gärna vill ge till någon som vill ha den lika mycket som jag vill ge den

Du finns ju inte i min närhet – jag vet inte ens vart du finns, du är där ute och jag vet att jag kommer att få träffa dig igen, jag har inte bråttom – men jag vill ju inte att min chans ska försvinna utan att jag vet att jag har missat den

Jag vet att jag kommer att träffa dig

Frågan är bara var, hur och framför allt när