KARMA - lagen om orsak och verkan

Källor

1. Religionslexikonet' (1996). Översättning Retzlaff, J; Huvudred Ewald, Stefan. Stockholm: Bokförlaget Forum
2. Vramming, Y. (1996) Uppslag religion. Från anatta till övergångsrit, ss 14 och 29. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
3. Holmsen, Sverre (1973) Inspiratörerna. Stockholm: Bahá'í-förlaget AB.
4. Fozdar, Shirin (1995 Lord Buddha and Amitabha, s 48. New Delhi: Baha'i Publishing Trust.

Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom österländsk religion och filosofi. I filosofskt/religiöst hänseende har karma snarare betydelsen lagen om orsak och verkan. När en varelse agerar med tankar, känslor, handlingar lämnas ett spår både på omgivningen och den egna organismen. Avtrycket får både omgivningen och varelsen att reagera i enlighet med naturlagarna. Naturlagarna sörjer alltid och överallt för att varje orsak får sin bestämda verkan och kallas sammantagna för karma. ^[1]

Karma som begrepp förekommer inom religionerna buddhism, jainism, sikhism och många hinduistiska riktningar. Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. ^[2] Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa.

Det i indisk religion positiva respektive negativa gärningsstoff vi hittills samlat på oss kallas karma-phala. Detta ansamlade bagage är i dödsögonblicket det som indisk religion påsaen under ett helt liv ackumulerade karman, karma-phala, bestämmer i sin tur var och som vad vi återföds i nästa reinkarnation. Goda gärningar genererar god karma och onda gärningar ond, men det slutliga målet i alla dessa religioner är att uppnå ett upplyst stadium, moksha, där ingen mer karma produceras och individen inte heller reinkarneras. Upplysta individers handlingar anses inte generera någon karma. Människans goda gärningar, d.v.s. god karma belönas i nästa liv på det sättet att man kan nå en bättre existens. Man kan t.ex. vara en larv, och om man samlat god karma kan man bli något bättre i nästa liv. Det lägsta man kan vara är en insekt. Kon är högt upp i rang för att i Indien anses den vara helig.

I frågan om det behövs en gudom för att distribuera karma, eller om det är en slags naturlag, finns det olika meningar, och ävenså skiljer de olika religioner åt i frågor om exempelvis vilka gärningar som producerar vilket slags karma. Karma är den universella lagen om orsak och verkan, men vad var orsaken till Karma? Kan den universella lagen om orsak och verkan (karma) ha skapat sig själv utan en intelligent lagstiftare, en Kosmosande, en det Största Mysteriet? frågar Sverre Holmsen i sin betraktelse över inspiratörerna Krishna, Buddha och Zarathustra.^[3]

 "Ingen lag kan bli till av sig själv utan ett intelligent väsen, Mästaranden bakom all skapelse är därför den Pörista Orsaken. Människor kallar honom Gud, Buddha kallade honom den Första Orsaken", ^[4]

Man brukar också tala om "karma is a bitch" vilket betyder att man genom karman agerar.