Satt på bussen hem från jobbet och peppade mig hela vägen att jag skulle ut o springa när jag kom hem, bra musik i lurarna och jag planerade till och med vilka kläder jag skulle ta på mig.
Väl hemma så ser jag Stordotterns moped utanför porten och känner direkt att nej jag ska mysa me henne den stund jag har fått utan att ens be om den. Får världens kram när jag kommer innanför dörren och så sätter vi oss o pratar och myser i soffan tills hon måste åka på träning. En timme i alla fall ^^ sååå skönt.
Efter en timme så ringer exet och berättar att Stordottern skadat sig på träningen och att jag behövs, dels för att hämta / köra hem mopeden och för att Lilldottern ska få vara med mig under tiden de åker till AL. Glädjs åt det medans jag blir orolig för Stordottern. Han kommer o hämtar mig och kör mig till träningen och där möter jag en "slagen" Stordotter som när hon hoppar upp på min rygg blir ledsen igen och börjar gråta. I lägen som dessa så känns det sååå skönt att vara mamma - vara den som är tryggheten och lugnet för henne. Vi pratar på hela vägen till bilen och hon har rejält ont.
Lilldottern och jag hoppar av hemma hos mig efter att jag kört mopeden till honom och vi börjar laga middag, blir lite sent men ändå. Äter och pratar massor - men jösses så mycket mina ungar har börjar prata igen - vart har det här varit inlåst? Lilldottern berättar mer om klassresan hon var på och sen om en kille hon träffar just nu *ler stort* det är så osyldigt men ändå så viktigt.
Stordottern har inte brutit nåt men måste vila från fotbollen i minst en vecka och sen rehabträna i en vecka efter det - sen kan hon spela igen. Tufft besked för en tjej som henne - men inget är värt att skadan består.
TACK mina fina ungar för att ni är så underbara - jag älskar er mer än livet självt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar