Rastlöshet eller vad

Jag önskar så att jag inte var den som alltid vill mest

som har mest tid och möjlighet

varifrån kommer mitt behov av att alltid vara behövd

önskad och älskad

Jag kan vara ensam, jag har varit det i många perioder under längre tid. Jag har tagit initiativ till nya bekantskaper, jag har har skapat nya intressen att fullfölja och fylla min tid med

Vad beror min rastlöshet på 

Influensan men ja tack

Lilldottern släpade med sig riktigt äckliga baterier hem, jag blev liggandes i en hel vecka. Som normalt har jag ca 36 i normaltemp - låg med 38,9 som mest och då är jag halvt döende - precis som vilken karl som helst som fått en snorkråka i näsan.

Hostan lever kvar på nätterna men det gör mig ingenting, jag är feberfri, kan jobba och nästa vecka ska jag träna igen - tänkte inte ta det redan utan verkligen se till att bli frisk. Mitt nya motto är ju att träna och leva efter mina egna förutsättningar och min egen förmåga. Gör att jag mår mycket bättre i alla lägen faktiskt.

På lördag blir det kryssning igen - nu ska vi testa Birka Paradise och se om det är nåt bättre än Viking och Silja. Jag hoppas för de andra två är ju rätt skabbiga och rent av äckliga egentligen. Vem vet vad som väntar - Arvingarna spelar så det är ju patetiskt roligt bara det. Vi är ca 20 st som åker tillsammans.

Solen och våren kommer fram och visar sig mer och mer - dags att sopa av balkongmöblerna snart känner jag.

Må väl

Fever baby fever

Lilldottern har varit dålig hela dagen, nu ikväll har hon 39,2 i feber trots att hon fått Alvedon. 

Blöt handduk och del säng med mig verkar vara det enda som funkar. Imorn sk hon till sin pappa - vi får väl se hur det går. 

Ha en skön helg !! 

Reflektionernas uppdatering

Läste igenom en del av mina inlägg för att minnas och se vad som jag faktiskt har skrivit om. 

Det har hänt så hysteriskt mycket och jag har verkligen levererat som mamma - det har inte varit enkelt och inte ens kul emellanåt MEN jag har gjort det och fasen så jag har vuxit som person tackvare allt. Den relation som jag fått med mina döttrar är ett tydligt och klart besked på att jag gjort rätt i flertalet av mina val. 

Skolan för Lilldottern går bra, från att ha fått diagnosen till att gå i "lilla gruppen" i skolan till att ha återvänt helt och hållet i vanlig storklass, hitta rätt dos på medicin och andra bra hjälpmedel som utbildningar och stödgrupper - allt det har skett sedan sist. Däremellan har jag även fått henne på mer eller mindre heltid, hon är bara varannan helg hos tjejernas pappa och det har varit en strid att få henne att vilja vara där ens det. Nu går det lite lättare men det är inte smärtfritt någon helg. Stödgruppen startade jag tillsammans med andra föräldrar som jag träffade på föräldrarutbildningen på ADHDcenter i Sthlm, galet skönt att träffa andra som man inte behöver ursäkta sig för eller som man behöver förklara situationer för. 

Stordotterns gymnasium som hon trivdes så bra i lades ner, vi fick paniksöka till hennes andrahandsval mitt i sommarlovet och som tur var ordnade det sig. Hon har vrickat sina vrister otaliga gånger så nu har fotbollsskorna hamnat på hyllan til min stora sorg. Hon har precis fyllt 18 år och har planer på att ta sitt körkort innan sommaren är slut, vart tog min bebis vägen? 

Vi tränar alla tre på gym nu, tre gånger i veckan och äter hälsosamt som attans. 

Jag har haft en relation som jag är väldigt ledsen fortfarande över att den tagit slut, men lika bra var det eftersom i vanlig ordning var vi inte på samma våglängd. Hans barn och mina barn gillade varandra och livet var en fröjd i sju månader men sen gick det inte att blunda för slutet längre. Trots att det gått snart ett halvår så gör det ont när jag tänker på honom. 

Härom dagen fick jag ett sms från B som berättade att han nu lever ett underbart samboförhållande. Annars har vi ingen kontakt. 

Ganska snabb och enkel uppdatering

Men jag höll ju på att missa det viktigaste av allt - jag har ett nytt jobb, vet inte om jag skrivit om det, men jag älskar det fortfarande och öven kollegerna och jag har nu varit där i lite mer än två år. 

Lite mer än ett helt år har gått

Jag har inte skrivit för det har varit så mycket annat som pågått, ont som gott. Vet inte heller om jag kommer att fortsätta skriva - kände bara för att ... just idag

men känner direkt att jag har inget att förmedla idag ..

knas

HÄnger inte riktigt med ibland

men det känns ok i det här fallet - jag hoppar på grej efter grej och försöker bara ha lite skoj.

Nu ska jag och U på kryssning igen - vet inte om jag berättade om den förra. Men nu är det lite speciellt för vi åker med en singelgrupp från Facebook ... haha *hjälp*

Vi kommer dela hytt med två killar som vi inte känner aldrig träffat eller nåt men snackat massa med på FB .. så håll i hatten så åker vi.

Tjing tjing

Virr varr viller kulla

B är ute ur bilden och han jag träffa på kryssningen är oxå ute ur bilden ... Medicineringen går bra och jag har en egen helg utan barn och utan planer vilket jag inte har haft på evigheter ... och blir rastlös som ett asplöv i en bokpress.

Det måste ju vara nåt knas med mig oxå som blir sån här 

Översköljande ledsamhet

Kvällar Nätter som den här då vill jag ha någon som håller om mig hårt och nära, som torkar bort mina tårara och klappar mitt hår, pratar med mig på ett lugnande betryggande sätt och låter mig få va ledsen, som säger att allt kommer bli bra att allt kommer att lösa sig att mina barn kommer få ha det livet jag hoppas på och att jag kan sluta oroa mig för det är en ljus framtid som väntar oss alla

 

Istället så ligger jag här och känner hur jag försöker övertyga mig själv att det är just så det kommer att bli och varje gång jag stänger ner telefonen eller slår av tvn så kommer alla känslor ifatt mig igen

 

Det kommer bli en sömnlös natt

 

 

Igår blir dag ett

Nu var vi hos läkaren igår och fick utskrivet recept och information som man kan tänkas behöva gällande Lilldotterns medicinering. Han tyckte vi skulle börja som på lördag för att få den första tiden hemma utan påverkan från skola och så vidare.

När vi väl kommit hem och allt lagt sig, Lilldottern hade dammsugit, vi hade ätit middag - då frågar hon om hon inte kan få börja med medicinerna redan imorron (läs idag). Jag kollar med tjejernas pappa och sen bestämmer vi alla tre tillsammans att hon får börja som idag med sin medicin.

Hon planerar fint att göra i ordning frukost (medicinen måste tas i samband med måltid) yeay!! så gott det går dagen innan och förbereder sig mentalt på att ta sin tablett.

Idag vid halv tio fick jag så ett sms av henne där det står
"-När ska tabletten börja verka?"
"-borde göra det ungefär nu - men du kanske känner mer vartefter dagen går?"
"-aha ja jag känner mig lite lugnare men inte nå konstigt"

haha skönt med insikt - så nu väntar vi och ser om det är någon skillnad i eftermiddag/kväll oxå.

Ska jag skämmas eller inte?

Ok en bekännelse är på gång ... ni vet B, han och jag är ju inte tillsammans - vi har verkligen uttalat de orden för att vara överens om att det är så att vi INTE är tillsammans. Jag har däremot sagt att jag tycker mycket om honom och gillar hans sällskap och han detsamma till mig.

Så åkte jag och min kompis U på Rockklassikerkryssningen med Silja Line och såg W.A.S.P för första gången - det var sååå galet kul och jag träffade ju självklart en kille på båten ...suck

Han har nu visat fortsatt intresse och jag likaså - han är allt det B är och lite till så hur gör jag nu? B vet inte om han på kryssningen och han på kryssningen vet inte om B. Måste jag berätta för B om han från kryssningen eller kan jag bara låta saken bero eftersom B och jag inte är tillsammans (=inga skyldigheter?)

Han från kryssningen är ju liksom lite mer smidig att träffa, jag kan träffa honom utan att planera i timmar innan, jag kan med andra ord få utlopp för min spontanitet som jag inte alls kunde få med B.

vilka bekymmer va?

Aha

Haft lite funderingar kring hur man ska kunna presentera en eventuellt ny partner för sina barn. Nu är mina barn relativt stora (tycker jag) de är 13 och 16 år, tjejer bägge två. Den lilla har ju inga som helst problem med att prata om känslor och hur hon ser på saker och ting medans den stora har lite svårare för att hantera och förklara sina känslor och åsikter - ingen tvekan om att hon har dem men att sätta ord på dem är svårt.

Hade ett samtal med Stordottern igår om huruvida hon vill att jag ska vara lycklig eller inte, om hon vill att jag ska leva ensam eller om hon vill att jag ska bli tillsammans med hennes pappa igen. Döm om min förvåning då hon inte kan svara på det sista utan bara viftar bort det med att "men måste vi prata om sånt nu".

Jag trodde ju i min vildaste värld att de var jättenöjda med hur vårat liv var - att de har en glad pappa och en glad mamma på varsitt håll istället för två föräldrar tillsammans som bråkar 24/7. Men hrm jag får nog sluta att förvånas.

Så då kvarstår min fråga - hur presenterar man en eventuellt ny partner på ett smidigt sätt, när man har en dotter som är intresserad och villig till nya saker och en som är precis tvärtemot?!

To celebrate Old good times

ska jag iväg och träffa mina forna kompisar från gymnasietiden. Det blir ett härligt gäng på totalt 5 tjejer som hängde då och sen har vi träffats sporadiskt nån gång per år. Jag hoppas på att få många förslag och ideer på hur jag ska gå tillväga med B för jag känner mig helt vilsen.

Annars hoppas jag bara på att få ha en skön kväll med vuxet sällskap :) känns som om det var längesen så det behövs.

Sprialen som kallas ekonomi

Det känns ibland som om man är på väg upp och att kraften har avtagit lite - man får en paus. Men så händer något och det börjar om, tar ny fart och det svarta hålet längs ner känns väldigt nära.

Den som säger att man inte blir lyckligare av pengar kan få ge sina till mig så ska jag bevis att jag blir lyckligare av att ha pengar medans den andar personen får bevisa för mig att den blir lycklig utan!

ååååå hjälp

Ni vet att jag skrev om en dejt jag var som var sååå himla bra då jag kände att min kroppsfixering vart utmanad och han kysstes så där ljuvligt manligt och allt ... HAN (som från och med nu får heta B) och jag har träffats lite av och till sedan dess. Mer av eftersom det ändå är rätt långt mellan oss men i förrgår när vi träffades så började han prata om ifall vi var tillsammans eller inte, varför vi inte var det när vi kom fram till att vi inte var det och varför mina barn var "problemet" men samtidigt så bestämde vi igår att vi ska ses imorgon igen.

B kallar mig sin älskling, vi saknar varandra, jag tänker konstant på honom när jag inte är med honom. Jag funderar på hur hans kompisar kommer bemöta mig och om de kommar gilla mig.

B vill hjälpa mig med att skjutsa och hämta barnen, han vill ställa upp för mig och vara där och avlasta inför allt som kommer iom att barnens pappa ska in på ny operation. Han undrar om jag har berättat om honom för mina föräldrar - det har jag ju inte.

Nu mitt "problem" - B vill ha barn, jag vill inte - allt annat är som klippt och skuret. Jag sa till honom i förrgår att han får skaffa barn med någon annan om han vill ha. Kan jag bli tydligare? Måste jag nu fundera på om han vill försaka sig själv och inte skaffa barn eller ska jag njuta av honom den tiden vi får tillsammans tills han bestämmer sig för att skaffa barn med någon annan?

Ja jag vet - det är tidigt och vi får ta det som det kommer...min tid är inte så dyrbar som hans...

Ett tu tre

Som sagt dörrarna står på vid gavel - det är bara för mig att börja greppa och ta tag i saker och ting. Att förstå kedjan och se hur mycket man kan begära, när och hur snabbt. Tänk om livet blir enkelt snart - hur underbart vore inte det.

Tjejernas pappa till och med erbjuder sig att avlasta helt frivilligt och hur STORT är inte det?! galet men ååå så skönt.

Vart i kontakt med diverse enheter idag och snart snart snart är vi nog under medicinering och ska jag skriva noteringar varje dag och utvecklingen måste synas så pass att den blir påtaglig - annars struntar vi i det, det värsta är ju bieffekterna  - dem är dessutom tjejernas pappa livrädd för så där får vi vara öppna och medvetna oxå.

Det finns en ljusare framtid att se fram emot - måste bara komma ihåg det

men så där ja

Nu äntligen har vi fått svar - jag har inte gråtit än eftersom det har blivit lite mycket att följa upp de senaste dagarna men jag kan äntligen släppa den där äckliga känslan av att jag smutskastar mitt eget barn för vet ni vad

 

hon har ADHD!

 

Och ja jag är jävligt glad över att vi har fått det på papper - för nu helt plötsligt så är det som om alla dörrar som varit så förbannat svåra att få upp ja de står på vid gavel !!

Det går neråt iaf

japp 4,5 kg på snart 1½ månad ... det är ok tycker jag. Känner skillnad på kläderna och mår allmänt bra.

Mörker

Just nu är jag i ett fänglat stadie - känns som om min omgivning kräver och kväver mig tills jag inte har någon ork kvar.

MILJÖOMBYTE - åker till Paradiset med mami o papi i helgen - pustar ut och ska festa till det med kusinen på lördagen på stan!!! SKÖNT

Ni som är mina måsten LÅT MIG VA ... jag väljer er just nu, dem jag vill vara med och till er andra säger jag LÅT MIG VA !!

all kärlek

kram

oj oj oj

hrm hur ska jag förklara utan att verka kroppsfixerad ... näe det går inte. Alltså han har sååå snygga armar och ser så där läskigt bra ut, dejten från igår ... wiiiie

Vi bestämde oss för att träffas på en krog i närheten av mig och äta lunch. Han messade 10 min innan vi skulle ses att han redan var där, bara det ger gott intryck. När jag väl kommer så möter han mig utanför och jag får en låång kram och jag kunde inte hålla mig och säger att jag tycker han är så fin (som jag sagt innan om hans foton). Det ser ut som om han blir lite generad men han bara ler och tack detsamma :)

Vi går in och sätter oss och äter lunch, dricker kaffe och pratar - rätt var det är så ser vi att personalen på krogen kommer ut och äter och jag funderar på hur länge vi suttit där och pratat - bara fyra timmar än så länge. Parkeringsböter att vänta men jajaja ... vi sitter i två timmar till. När krogen ska stänga då lämnar vi den och gåt mot bilarna som vi parkerat nästan bredvid varandra och där kysser han mig så där som en man ska göra, med ena handen bakom in nacke och den andra på min kind...mjukt fint och hett ... ja men så var jag såld då eller?

Vi får se - många saker som ska spelas i rätt ordning och jag tänker inte hasta iväg. Men ååå så mysig och så rätt han är. Får se om det blir någon fortsättning eller inte.

Tre veckor

Igår var det så tre veckor sedan jag började med min LCHF diet - och det har varit enkelt och gott. Bästa av allt är att jag har inte ätit en enda godisbit under dessa tre veckor och det är säkerligen med största sannolikhet det längsta jag någonsin varit utan godis i hela mitt liv - YEAY !! och dessutom har det gått ganska lätt.

För ärlighetens skull så ska jag erkänna att jag har ätit tre smörgåsar (dagen efter en fest), jag har dessutom druckit drinkar, vin och läsk och en liten bit hemmagjord pizza. Annars har jag varit benhård.

Resultatet på dessa tre veckor är 2,5 kg och jag är rätt nöjd med det är i snitt 0,8 kg / vecka ... tänker så länge det är minus inte bli besviken i alla fall.



På söndag har jag en dejt som jag är sååå nyfiken inför - många gränser som jag kommer att kliva över då ...

Historia är historia och bör så förbli

Vissa gånger är jag så glad över att jag har svårt att släppa taget om saker och ting - det gör att jag kan utan att behöva leta allt för länge få en återblick i hur allting en gång var. Det är med ett bultande hjärta och med gråten i halsen som jag sitter och vill så gärna skicka ett sms eller ringa till R, men tillåter mig själv att läsa de gamla sms som jag sparat för att bara minnas lite innan. Går så in på fejjan för att läsa vår konversation där oxå som jag inte heller har raderat.

Vilken tur!

Gråten försvinner snabbt och hjärtat slår mer av ilska än längtan och jag lägger ifrån mig mobilen och fundrar på vad jag ska göra nu istället - för vilken tur att jag inte fortsätta med honom och att det ändå tog slut på den sagan  i så pass god tid som det faktiskt gjorde.

Nyfiken som få

Eftersom det här är nog den enklaste dieten jag har provat än så länge så känns det som att det vore otroligt om jag har lyckats gå ner något. Jag har tillfredställt mitt sug efter nåt på kvällarna och jag har inte gått många minuter hungrig.

Har inte tränat något alls i veckan utan bara tagit upp fokus på att lära mig om kosten och tänket kring det här med inga kolhydrater - det är mer än vad man tror att hålla reda på men ändå rätt enkelt.

Tanken på att inte få äta smörgåsar gjorde ju att jag backade från det hela från början - men nu har jag hittat flera recept på bröd som man kan baka, man bara byter ut mjölet mot mandelmjöl eller något som heter fiberhusk. Just fiberhusk har jag bara hittat på nätet än så länge, men jag har inte haft någon nytta av det än heller. Tänkte försöka köra i så hård utsträckning som möjligt helt utan kolhydrater i två veckor och sen lägga till de alternativ som erbjuds. I kaffet har jag dock mjölk, vilket innehåller kolhydrater och likaså osten på mina morgon opsies och i grädden som jag har haft över blåbären på kvällarna.

Ikväll ska jag äta fläskkotletter och halloumiost, sallad och sen har jag gjort pannacotta till efterrätt med lakritssmak :) Tänkte köpa lite macadamiannötter som innehåller 0 kolhydrater och ha som snacks.

Må bäst
All kärlek

Oopsies

hehe det här bådar gott ... hoppas det fungerar ... började lite smått igår med middag efter att jag bakat Oopsies ... till det hade jag lite riven ost, vitlöksdressing på creime fraich, sallad och en ugnsstekt kycklilngfilé.

På kvällen sen vart jag galet sötsugen - som så oftast annars, men då tog jag en kopp the och tinade lite blåbär och hällde på vispgrädde ovanpå... mums ...

Imorse hade jag fyra Oopsies som jag skivade lite ost på till frukost och än så länge så är jag inte hungrig så det lär ju bli nya favoriten :)

Vägde mig i morse innan jag klädde på mig och det är ingen vacker syn, hela 87,5 kg väger jag så det är verkligen dags att ta tag i det hela.Tänkte mäta mig oxå för jag har hört att det inte alltid syns på vågen när man kör LCHF så det är nog lika bra, återkommer med det.

Nytt beslut taget

Japp idag har jag tagit ytterligare förhoppningsvis ett livsavgörande beslut - bara att jag formulerar det så gör att jag känner mig mer och mer övertygad.

Har som ni kanske vet kämpat med träning i ett par år och det har resulterat i att jag är en sorts periodare när det kommer till just tränandet. I veckor kan jag träna maniskt och så skadar jag mig eller blir sjuk och så kommer ett uppehåll på några månader och sen börjar jag om. Mitt mål har ju alltid varit att gå ner i vikt och det är därför (mest) som jag har tränat men nu har jag som sagt kommit fram till att jag måste lägga in en växle ytterligare och det innebär kosten!!

HJÄLP!!

Men beslutet består i att mitt liv ska gå ut på LCHF från och med en snar framtid, jag läser på för fullt just nu och jag har rätt mycket kött på benen och känner mig säker. Det kommer ju absolut att komma uppförsbackar och det är dem jag håller på och läser på om för nu. Jag är ju lite sån som person att jag gärna vill ha livet lite utstakat och klart/redo för alla möjliga hinder framför allt.

Om ni har tips, hejja på rop eller liknande ni vill komma med så TVEKA INTE!! förmodligen kommer mycket i bloggen att handla om det här i framtiden, ska försöka hålla det lite kort för jag tror inte att det behövs  ytterligare en blogg om just LCHF - men mina erfarenheter/känslor kommer jag nog oundvikligen att lämna ut här...

så håll tummarna nu så kör vi :)

Löning

Men shit f-cking pomfritt ...

Den här måanden har då inte varit den bästa rent ekonomiskt. Men idag är det löning och jösses så skönt det ska bli att åka och storhandla direkt efter jobbet. Måste fylla på både skafferi, kyl och frys.

Det är nog blande det jag tycker är skönast med att vara ensam och bland det jobbigaste oxå. Att få styra över min ekonomi själv och slippa tjafset om pengar men samtidigt så är det rätt tungt att vara ensam med två tonårsdöttrar och bara ha en lön. Jo han hjälper till men inte kanske lika enkelt som jag gör och han kanske inte har lika stor förståelse för vissa saker som jag har (som tjej) och inte lika villig att bidra med pengar för vissa saker så då får jag stå dem själv. Men det gååår och det är det viktigaste.

Ett ord räcker idag

U S C H

Rollercoaster mood

Välkommen till bergochdalbana a´la mitt mentala tillstånd

Stordottern är i skrivande stund på väg hem igen - de åkte ut på straffar i 16delsfinalen och Stordottern hann inte spela en enda match - lider lite md henne men så kan det va ibland.

Tydligen så är det bara hon som har tackat ja till damlagskickoffträningslägret oxå men stark och stolt som hon är så tänker hon ändå hänga på - ser möjligheterna i att få hänga på *gillas*

Själv så har jag halvt som halvt panik ... tycker det är aptråkigt att inte ha R där, även fast det kanske inte riktigt var så ändå alls. Men men känslan är ju ungefär som hoppet det sista man ger upp.

Ikväll blir det hur som helst bio med bägge tjejerna och deras pappa - ja tänka sig va, vi kan faktiskt umgås numera. Otroligt skönt och bra eftersom han ändå är en person som känner mig väldigt bra.

Vi ska se The Amazing Spiderman - hoppas den är bra.

Ha en skön helg allesammans
All kärlek

Crazy proud

Ja jag vet inte ens vart jag ska börja ... min älskade Stordotter är så förbannat vettig, duktig och skötsam - vart kommer det ifrån ^^

Hon har nu jobbat 3 timmar om dagen hos mig på mitt jobb i snart två veckor och gör det galant - passar in med folk, gör sina "sysslor" och tar sig an nya utmaningar utan att ens blinka.

Dessutom så har hon blivit sponsrad för att åka med till Gothia Cup - laget vill så gärna att hon ska va med så de sökte sponsorpengar för hennes anmälningsavgift även fast hon inte kunde vara med hela veckan för att de om hon kunde komma till slutspelet skulle få vara med. Nu fick hon ledigt som i morgon är i skrivandes stund på väg till Göteborg för att delta i just slutspelet. Laget vann gruppen och har gått direkt till Aslutspel. Halv två i eftermiddag spelar de 16 dels final och det är vinna eller försvinna så vi får se om det blir en tripp till Göteborg eller om det blir tagga för match vid 18 ikväll.

Dessutom har hon fått kallelse till damlagets kickoff träningsläger i höst över en helg - så nu jädrans känns det som om hennes fotbollskarriär börjar kicka igång ordentligt.

Håller tummarna och känner mig galet stolt

nej men ok

då får vi se vart jag hamnar efter det här nu då ... jag har en aningens svårt att släppa taget känner jag och även hoppet, men det är ju inte sunt att gå omkring som jag gjorde och vänta och vänta och vänta på att den andra ska höra av sig. Ett enda litet sms bara kanske? Det ska ju finnas naturligt i en relation att man hörs åtminstone så här tidigt, eller? Nu har jag frågat en del av mina vänner om jag resonerar fel men de menar på att de skulle inte ha gjort något annorlunda mot vad jag gjorde.

Så när jag väl "satte ner foten" vilket jag ändå gjorde väldigt försynt och försiktigt pga omständigheter som jag inte tänker nämna här för Rs skull, så vart det kalla handen och då var det tack och adjö för min del.

Om man inte kan ha någon som helst förståelse för en annan persons bagage och då även ta hänsyn till det i viss mån ja då är man kanske inte så sympatisk till trots? Jag o min sida tassade på tå för både barn föräldrar och ex - näe vart efter jag skriver så känner jag mig mer och mer övertygad om att det här nog ändå var till det bästa. Jag var nog nästan påväg att hamna i gamla fotspår med en ny partner och DET vill jag ju inte.

okidoki

ingen har sagt att det ska vara lätt - men va fan lite flyt kanske vore på sin plats?!

må bäst
all kärlek
<3

Näe så var då det över

iofs klart skönt att veta att det är så istället för att gå och undra men jävligt jobbigt att det är så oxå

det var inte meningen helt enkelt - hur bra det än kändes

Heartbroken

ja men nä så var den sagan slut då eller? jag vet inte vad jag ska tro, känna eller lita på ... han sa ju att jag skulle lita på honom men var det för att han skulle kunna driva med mig eller? jag vet inte jag orkar inte ta något beslut nu ... tiden får visa om jag ska lita på det eller inte.

just nu gråter jag och känner mig sviken

Så fort allt kan ändras bara man vågar lite

Jag satt och läste min gamla blogg lite nu ikväll och hittade den det här inlägget - jag vet då att jag var på en mörk plats i mitt liv 

Hjärtat slår så hårt

Ibland så bankar mitt hjärta så hårt att jag tror det ska hoppa ur sin plats i bröstkorgen. Det är för stort för att få plats? Det är för hårt arbetande och vuxit ur sin plats? Det är så stressat att det vill ifrån sin plats?

När jag känner så mycket så blir jag rädd för mig själv, vart ska jag göra av alla känslor? Vem ska jag lägga dem över utan att kväva den stackaren?

Gråten bränner bakom mina ögonlock som brännjärn, den vill fram och jag skulle gärna släppa fram den om jag inte hela tiden var någonstans där det inte lämpar sig eller om jag inte vore så uppe i allt som händer så jag inte har tid att släppa fram den.

Att fina ro är något som jag måste ta itu med, jag vet just nu inte hur jag ska göra det, när jag ska göra det. I vaket tillstånd måste jag försöka göra det, för när jag väl sover så måste jag bara få sova. Sömnbristen kommer att knäcka mig före gråten så när jag bryter ihop, vem är där och tar upp bitarna av mig? Vem plockar upp mig och pusslar ihop mig igen?

Jag behöver inte bli exakt som förut – mitt hjärta får gärna bytas ut till ett som inte bankar sönder min bröstkorg, mitt huvud får gärna vara ett som kan hantera saker annorlunda som inte bryr sig så mycket om sin omgivnings åsikter, min fysik i övrigt får gärna vara likt en fitness modell så kanske jag rent fysiskt orkar bära upp allt jag har i mitt bankande hjärta.

Just nu försöker jag gå med huvudet högt – jag har glömt bort hur man frågar om hjälp och jag vet att jag kommer att behöva göra det, det snart dessutom. Annars kommer vattenytan vara ovanför näsan hur högt jag än håller näsan.

Ge mig en semester med familjen som ger oss lugn – eller vem vet det kanske inte hjälper att fly?

Lite arg?

ååå jag är så förälskad så det känns knäppt ... han får mig att må så där läskigt bra och jag är så nöjd med hur han faktiskt får mig att må. Jag blir lugn, jag får bättre tålamod och jag lär mig mer och mer att lita på honom oxå.

Idag lät han lite arg när vi pratade eftersom han tyckte att det märktes i mina sms till honom att jag inte litar på honom. Alltså det här är killen som har bättre intution är vilken kvinna som  helst, hans "känselspröt" är större än någon annan människas jag någonsin träffat. Försäkrade mig om att jag är den som är knäpp - han säger att han vill bara att jag ska lita på honom när han säger att hna är kär i mig.

Wiiiiie <3

Härmapa ....Jag?!

I en blogg jag brukar kika in i så läste jag ett inlägg om vänner - tänk att det var just det jag kände ett behov av att läsa och skriva om själv so here goes

Igår när jag kände mig som så jävligast och sjukast av alla de dagar jag dragits med den här skitförkylningen så ligger jag ensam i min stora säng och tittar på film. Får för mig att jag ska kika in på facebook för att se om nåt nytt hänt i alla andras liv (de som kan vara ute och leva livet) istället för som för mig där det bara handlar om att överleva jobbdagen för att störta i säng (just nu).

Och då får jag läsa följande rader på min egen uppdatering

Jag blir verkligen glad när mina vänner är så omtänksamma och villiga att göra saker som kanske inte alltid räknas som det normala utan mer som det lila extra - jag är nämligen själv sån så det passar ju bra med fler som är som jag då menar jag.


R har massor just nu igen, jobbet hans verkar vara riktigt vidrigt emellanåt - kräver mycket tid av honom och jag vet iofs att han försöker komma ikapp både ekonomiskt och spara tid till de veckor då han inte har alla sina fina ungar. Men han har iaf planerat nåt för oss på lördag dag och kväll ... får se om det faller in oxå eller om jag får vänta fint på att träffas någon annan gång. Nu har det snart gått två veckor sedan jag träffa honom men han hör av dig och han skriver saker till mig som gör att jag inte tvivlar lika mycket längre - för jag måste erkänna att jag emellanåt blir lite fundersam, men det är väl något som jag måste bearbeta själv förmodligen.

Trygghet vs Panik

Känner mig så glad idag !

Igår ringde R och sa bara rakt ut det första han gjorde:
- Jag kände panik för jag hade inte pratat med dig på två dagar och jag ville inte att du skulle få för dig att jag inte ville ha dig längre så jag var bara tvungen att ringa.

hihi han e ju så fin

Han vet att jag är typ förstörd och tror att så fort jag inte hört nåt från honom så är jag dumpad - men han har sagt att jag måste vara trygg med att han sagt att han vill ha mig och att han vill vara med mig och jag ska veta det även fast han inte hör av sig heeeeeeeela tiden.

Själv har jag inte ringt honom alls förutom häromkvällen när det var skottlossning i hans område och det stod om det på nyheterna - ville ju försäkra mig om att han mådde bra. Men förklarade då oxå för honom igår när han ringde att jag vill inte störa när han har sina barn och att det är därför jag inte ringer.

Men så i morse så hände det - jag kände ingen panik och ingen ledsamhet över att jag inte fått ett sms eller blivit väckt/störd i min sömn av nåt liknande och inte förrän nu så kom jag ens att tänka på det.

R kommer göra mig hel och kommer göra att jag kan lita på en partner igen det känner jag på mig jag bara hoppas att det håller för jag vill verkligen ha honom och hans barn i mitt liv

Märkliga känsla

Det är så häftigt att lära känna en annan människa från start - en vuxen person som redan har sina åsikter, känslor och värderingar på plats. Att få se saker på ett nytt sätt behöver för den delen inte alltid innebära att man är överens men att man får en ny infallsvinkel kan ju aldrig skada.

R är så förbaskat klarsynt i mångt och mycket - men det jag beundrar absolut mest är hans sätt att kunna sätta ord på sina känslor. Jag har faktiskt på riktigt träffat en kille som kan och vill prata om känslor, det är en överväldigande upplevelse som jag inte riktigt kan sätta ord på. Jag har själv alltid ansett mig vara duktig att sätta ord på känslor och kunnat prata om det men R han briljerar i jämförelse med mig...

Han är min ...

Men hjälp vad mycket som har hänt och jag kommer inte ens ihåg hälften av vad som faktiskt har hänt. Det jag känner att jag måste dela med mig av iaf är att R är min, han som jag kände såååå mycket för men som bara försvann.

Jag kommer att "redogöra" för hur och var och allt men nu vill jag bara berätta att han fråga chans på mig i lördags och jag sa ja ^^ *fniss*

Oj oJ oj

Jösses så tiden bara springer iväg!

Det har hänt en hel del sedan sist ... har inte lämnat in min deklaration än och sist och slutligen ingen hjälp från mäklaren så det vart ju en enorm besvikelse - men man reder sig som oftast bäst själv. Har varit i kontakt med Skattemyndigheten och kommer göra klart allt inom kort och sen så hoppas jag på att jag har gjort rätt helt enkelt.

Lilldottern har fått massa hjälp i skolan och det kommer sluta med att vi även får en utredning via husläkaren - hoppas så klart på att vi inte blir bortviftade som tidigare utan att de tar oss för vad vi är föräldrar som vill hjälpa vår dotter. Skolan har visats sig vara ovärderliga och ställt upp med diverse resurser och stöd så där känner jag att de har sett det vi har sett i snart 6 år och vi blir äntligen betrodde av någon, men så är det en privat skola och det är bara andra terminen som Lilldottern går där och de har fattat galoppen redan och stoppar in akutstöd - underbart.

Jag har en kusin som står inför en separation och jag kan inte låta bli att våndas för henne men jag hoppas att det blir bra och att hon kommer att trivas med sitt val inom kort.

Stordottern har kommit in på det gymnasiumval som hon hade som första val, hon var helt lyrisk och det glädjer mig att hon även ser det som positivt även om hon inte kommer in på NIU utbildningen som hon oxå valt. Hon ser utbildningen som det primära och NIU som det sekundära ... fasen vad stora de håller på och blir mina tjejer. Kloka fina tjejer!!

Sen har tyvärr min barndomsväns pappa gått bort så på torsdag ska jag på begravning. Min vän och familj kommer till oss på onsdagkväll och bor hos oss fram tills de ska återvända hem till västkusten. Jag har tagit ledigt för att kunna vara ett stöd för dem med att ta hand om deras barn framförallt men oxå för att finnas där mentalt för dem och ge dem styrka att orka med en så tung dag som väntar.

Ms mamma har fått en hjärnblödning och ligger på intensiven och jag vet ingenting - M har mer eller mindre spärrat av och jag påminner med ett sms lite då och då att jag finns, men vill inte riktigt tränga mig på heller. Hon får komma tillbaka när det känns rätt för henne - jag forstätter påminan om att jag är här iaf

Hoppas ni alla mår bra - tänk på att vilken dag som helst kan allt vända eller rent av ta slut, va rädd om varandra där ute

All kärlek <3

suck

jag tycker väldigt illa om personer som lovar saker som de sen inte håller!

Har försökt att få tag på en mäklare i ca tre dagar, lämnat meddelanden på hennes mobil, inte blivit uppringd, lämnat meddelanden på kontoret hos hennes kolleger hon ringer ändå inte tillbaka !

Så igår fick jag tillslut tag på henne och hon är DRYG - bitch !! Hon ska ju för fasen hjälpa mig det ingår i deras service så varför är hon dryg?!

Hon ska skicka mig en blankett som ska fyllas i och sedan ska jag kolla upp om jag kan ta en dag för att möta upp henne och göra klart deklarationen eftersom hon tydligen inte kan ses på kvällen även trots att hon säger att hon har kundmöten då. Ehm vad är jag då inte en kund eller ...

Hur som helst så har jag ännu idag inte fått någon blankett så jag ringer upp henne på mobilen och döm om min förvåning - inget svar! *ironi* Ringer direkt till kontoret och ber dem skicka ut en istället - får se om de lyckas eller inte.

Börjar lacka ur då det skulle varit klart 15 februari redan - fick jag veta första gången jag pratade med kontoret och nu står det och tickar ränta för varje dag som går... :O

oops längesen igen

hrm mitt skrivande här på bloggen  går verkligen i bergochdalbanor

Ungefär som mitt liv i ett nötskal då vill säga ... men vafasen jag njuter och njuter känner mer och mer att varje dag jag är DEN JAG ÄR och lever mitt liv, tråkigt som ledsamt så är jag ändå JAG och det gör mig så förbannat nöjd när jag ser tillbaka!

Många bollar i luften just nu och jag vet inte riktigt vilka beslut som kommer vara de bästa men det återstår att se. Skoj hur som helst - gillar ju uppenbarligen när det är mer att göra och mer händelser i livet goda som onda.

Hoppas ni alla mår bra och lever era liv som ni vill - om inte kan jag rekommendera er att försöka för det är UNDERBART!!

all kärlek

Med i en tävling

Jag gillar smycken, hittat en blogg av en tjej gör egna smycken och har just nu en tävling

gå in här och se om ni vill vara med och tävla ni oxå...

Intervall Flex F&S

ja men förbannat va skönt det var att träna igår - Lilldottern var inte med eftersom hon är hemma och har feber idag, rosslig i halsen och allmänt hängig.

Kände redan på uppvärmningen igår att jag tog i mer än vad jag brukar - kanske för att jag inte har med mig en fnittrig Lilldotter. Hur som helst så känns det på nya ställen idag att jag tränade igår och jag älskar det - kommer fortsätta med det här passet hela säsongen ut, tror stenhårt på att jag får igång hela kroppen på ett perfekt sätt iom Intervall Flex träningen. Nedan ser ni en film från F&S om just Intervall Flex - njoy :)

alla hjärtans dag

Ja det är ju idag - vilken tur att min kusin fyller år idag så jag känner anledning till att vara glad - för annars är det då inte mycket som är roligt med just den här dagen.

Det är så många som har sina rutiner och förhoppningar på dagen och hur den ska fortlöpa.

I min fantasi får jag blommor till jobbet och när jag kommer hem har jag även fått blommor dit - min man som står innanför dörren och önskar mig välkommen hem, sen lagar vi en god middag tillsammans för att senare avnjuta en extremt mysig kväll tillsammans med lite god choklad och massa gos. Han har självklart fått blommor till sitt jobb tidigare av mig oxå.

Blommor är det ultimata kärlekstecknet enligt mig ... man har gjort sig mödan att gå till affären och peka ut den sort man vill ha efter minne av vilka favoriter jag har och sedan fått den hemskickad eller levererad till jobbet ... ååå va mys.

Men som sagt fantasier är bara fantasier och jag lever i verkligheten där jag är på jobbet och gör det jag vanligtvis gör och ska åka hem för att göra i ordning middag till mig och tjejerna för att sen åka iväg och träna. Komma hem för att duscha och sen gå o lägga mig ensam.

Yep that´s my life on valentines day

all kärlek till er
<3

ja men lite återkoppling på det?!

I lördags så kom då dejt nr 1 hem till mig på kvällen och vi skulle titta på Mello tillsammans och ta en kopp kaffe - på hans initivativ hemma hos mig eftersom det är lite mysigare. Trevligt tänkte jag och kände väl att det ska nog gå bra, vilken man i övre medelåldern får för sig att göra nåt mot min vilja hemma hos mig *blåst* så jag sa ja och han kom så då över vid åtta tiden ungefär. MEN HJÄLP vilken farbror ...

Kommer ni ihåg reklamen för bredband där man ser en supersnygg kille och uppladdningen av bilden tar lite längre tid än man tror för längre ner ser man så att det är en plansch på en snygg kille och nedanför den sitter en mindre snygg farbror. Men så kändes det ungefär när dejt nr 1 klev innan för min dörr... hade god lust att be han vända och gå på en gång - men väluppfostrad som jag är så bjöd jag in honom på fika ändå. Karln hajade nog vinken men inte förrän efter att han slängt ut sig helt i min soffa och känt sig som hemma i 1½ timme ... som tur var gick det smidigt och han har inte hört av sig nåt mer sen dess *pjuh*

Sen var det då frågan om dejt nr 2 skulle vara något bättre - men vet ni vad, jag vart så nedstämd och trött av att ha fått min lördag förstörd så jag sket i dejt 2, lämnade återbud och bad om ursäkt. Han vart dessvärre lite putt så jag har väl ingen andra chans att vänta där men men det får va.

Låter saker och ting bero litet tag nu så får vi se om jag orkar med nya tag snart igen.

Bakade hela söndagen, det vart både knäckebröd (som knappt går att äta) och sen lite supergott fruktbröd på det, som är GI vänligt som jag ska smarra till på kvällarna har jag tänkt - enda gången på dagen jag känner mig onyttig och måste hitta på nåt som inte är helt uppåt väggarna farligt för omkretsen.

Hoppas er helg var bättre än min

Förstår inte hur det fungerar

Men som oftast när man bestämt sig för att man inte ska lägga engeri på något speciellt så är det som om man blir en magnet för just det.

Efter att R försvunnit från jordens yta så bestämde jag mig för att lägga allt dejtande på hyllan och va händer då jo men jag börjar bli uppvaktad av två män på en och samma gång. Så hur ska jag göra nu då? Jag har inte barnen i helgen och det lutar åt att bägge männen vill träffas och hitta på nåt och jag vet inte hur jag ska göra - jag är intresserad av bägge men på olika sätt och av olika anledingar. Så min fundering mer eller mindre handlar uteslutande om hur länge kan man vara intresserad av två män utan att man faktiskt måste bestämma sig? och ska man berätta för dem bägge att jag inte är exklusiv eller ska man avvakta? Jag vet ju faktikst inte om de är exklusiva mig heller så ...eller?

Åååå blir tokig ...

Om ni fick välja vad skulle ni välja då


1 Den man som är en bra bit äldre, klar, oberoende, självgående, son 9 år och utseendemässigt urläcker framförallt så där låååång som jag gillar

eller

2 Den man som är i samma ålder, självgående, oberoende, tvillingar 14 år och utseendemässigt läcker allt utom just det där långa men ändå inte kort


just nu är det vad jag vill avslöja och känner mig står frågande inför



Tror ju att jag mår så mycket bättre om jag verkligen ger det tid och inte stressar in i något och jag måste försöka hålla ögonen öppna och inte falla för så mycket smicker - men hur kul är det? och varför ska man alltid behöva vara så förnuftig jämt, ja men ni ser ju. Direkt efter att R försvann så kontaktade M: mig och jag typ skällde ut han av ingen anledning - han mötte det bra och som tur är hade jag vett nog att be om ursäkt direkt efter och han godtogen den. Men är det inte oxå lite en varning för mig själv att jag måste "hålla mig på mattan" om mina känslor sticker iväg så mycket att när jag blir ledsen låter känslorna gå ut över andra i min omgivning - inte ok!

Karma är den universella lagen om orsak och verkan

Det är så bra att bli påmind ibland - men det är ju bara jag själv som kan göra min omgivning bättre om jag önskar att den ska vara det. Beblanda mig med människor som resonerar på likvärdiga sätt är oxå något jag kan göra för att livet ska bli "enklare" i mer harmoni.

"Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar."

Jag försöker att bryta ner det religösa och implementera det i mitt vardagliga liv - jag tror att jag blir en bättre människa och jag tror även att mina närmaste har större nytta och nöja av mig som den bättre människan jag försöker vara.

Försvann återigen från jordens yta

hrm det kanske inte är tålamod jag ska lära mig, jag kanske ska låta mig vara cynisk och bitter. R försvann från jordens yta efter massa mysiga sms på fredagkvällen som lovade och prisade stunden vi skulle ha tillsammans på lördagen. Jag är inte förvånad men samtidigt så blir jag förbannad, besviken och jävligt arg på mig själv. Har jag återigen gått på lögner som bara ges utan eftertanke eller vad är det som händer. Varför ska folk inte kunna bete sig? Om det nu är något som kommit i vägen eller hänt som gör att det inte går att ses - säg det, hör av dig, meddela att så är det - jag har ingen rätt att bli arg över det, skulle inte bli det heller. Men arg blir jag när man är en feg skit och inte hör av sig alls....

Så - jag gör det aktiva valet att inte längre lägga ner energi och tid på R något mer, varför ska jag? Han får höra av sig om och när hans liv är så att han kan och vill göra det. Med andra ord kanske aldrig och det får jag leva med.

Förbannat trött, less och besviken - hade hoppats på att det var värt mer ...

tålamod TÅLAMOD tålamod TÅÅÅÅÅLAAAAMOOOOD

Tålamod är väl ändå en fantastisk egenskap att besitta - jag gör det inte! jag har världens kortaste tålamod och behöver förmodligen träna mycket och ofta på att skaffa mig bättre och längre tålamod.

R är nog den som kommer att hjälpa mig med det - haha - fantastiskt hur jag kan se det så eller hur, att vilja ha något/någon så pass mycket att man tror att man ska kunna lära sig att förbättre en egenskap bara genom den andra personen. Är DET i sig en fin egenskap och då hos mig eller honom?! ja men ni ser - vilka funderingar man får, det är ju knäppt ...

Lite schladd med en 740, korv på Tullfritt och att dela på en Pucko - det är vad jag längtar efter just nu. 

IntervallFlex F&S

ja jädrans vilket pass - körde ju förra veckan och kunde inte gå på tre- fyra dagar, blev sjuk och tänkte att det där måste jag prova igen. Nu förväntar jag mig AnjaPärson lår som resultat och tänker köra detta den här terminen. Lilldottern var med och körde på så bra hon orka och kände för - somnade ovaggad i soffan direkt efter att hon tagit hissen en trappa upp till lägenheten. Väckte henne efter 10 min och stoppa i henne lite mat och sen somna hon. Imorse vaknade hon utan problem med lite träningsvärk i ryggen men glad och trevlig. Skönt det här ska vi fortsätta med sa hon och ville ha ett kort - blir nog att hon får ett i födelsedagspresent - hon fyller ju 13 år på onsdag :)

Inte ett ljud från R, vilket börjar störa mig men samtidigt så känns det som att vi har barnvecka bäggetvå och då kan vi tat lite soft - får väl se om han hör av sig i helgen eller så gör jag det helt enkelt. Men det vore ju trevligt att veta om man är kvar på hans tapet eller inte *håll tummarna*

Ikväll ska jag köra box - ska bli sååå skoj, skönt att vara frisk och känna att man kan träna ordentligt igen. Vill ju faktiskt helst inte stå i vassen till sommaren men det blir nog så ändå om jag känner mig rätt.

Dreams are just dreams

Så här i efterhand så känns min helg som en dröm, som en vilja till något annat än det jag faktiskt är ...den har varit så där fantastiskt bra och skön men samtidigt så känns det som att med det uppvaknande som jag fick vid 21 tiden igårkväll så känns den bara som en dröm. Det fattades bara att jag skulle bli nypt och väckt men nypet blev istället en örfil...


börjar lite i fel ände - tar det från början


Fredag - jag och Yster träffas på Slussen för vi ska gå och se utställningen som är på Fotografiska. Den var riktigt bra och vi såg fotografier av bla Aitor Ortiz, Margareta M. de Lange och Ron Haviv. Haviv var den som grep mig mest men det kan oxå ha att göra med att hans utställning var skildringar från tagedin i Haiti för två år sedan när så otroligt många blev hemlösa och gick till andra sidan livet. Ortiz grep mig på ett sätt som är rent abstrakt - den mannen har lyckats fånga bilder som inte går att sätta varken plats eller namn på och det förstod jag senare när jag läste om hans bilder att det var just meningen med dem. de Lange blev jag lite rädd för hennes egen skull - inte utan man undrar hur hon har hamnat i de situationer som skildras i hennes foton och så hoppas mn samtidigt att hon ska fortsätta. Knepigt det där.

Vi tog ett glas vin på restaurangen där och jag skicka ett sms till R för att bara höra av mig - igen. Vi tar våra kläder och går ut i snålblåsten igen, längs kajen är det inte direkt vindstilla och vi försöker hitta på nåt ställe att gå till för att få oss en bit mat. Vi hamnar till sist på Folkungagatan och går in på Matboden Södermalm - vilket bra val!! Har aldrig varit där förut men wow vilken service och wow vilken mat!! Väl där ser jag att R har ringt mig medans vi har gått i snålblåsten, jag har varken hört eller känt (vibrationer) av att han hört av sig så jag skickar ett sms till, vill ju inte sitta och prata i telefon med honom när jag egentligen är på middag och mys me Yster. Tyvärr så vart det inte mer kontakt med R än så den kvällen. Hur som helst - efter en supergod middag så gick jag och Yster till Vampier Lounge som är en drinkbar på Söder - oxå fantastiskt egen och härlig. This is why I love Södermalm. Sen bar det av hemåt. En lagom skön och lång kväll.

 Lördag - jag vaknar äckligt tidigit, äter frukost i sängen och bestämmer mig för idag ska det vara en utedag. Ringer A som är på direkt. Jag åker över till henne för att gå en runda ute i skogarna där jag själv bodde tidigare med tjejerna och tjejernas pappa. Vi traskar runt i skog och mark och jag blir riktigt varm och känner hur mina lungor blir uppfyllda med frisk skön ren luft. Säga vad man vill om stället men rent och nära naturen är man! Går förbi vårat gamla hus och de nya ägarna har gjort det såååå fint runt omkring. Blir lite nedstämd över att vi inte är de som gjort det så fint men kommer snabbt på att jag hade inte orkat göra allt det själv oxå! Hem till A och får i mig lite mer frukost-lunch och sen hem, är överbjuden till A på middag senare på kvällen som jag då ska få avnjuta tillsammans med hennes man. Mys. Åker hem o ställer mig i duschen länge o varmt - hoppas på ett livstecken från R men det lär väl inte ske....börjar misströsta men hoppas fortfarande. Middag och lite Coopshoping senare så är jag hemma igen och slänger mig i sängen rätt tidigit.


Söndag - idag måste R väl ändå höra av sig - jag har skickat sms igår och hoppats som en galning men han har inte hört av sig alls. Det troliga är ju att han jobbar (gjorde han i fredags) och sover om vart annat. Städar Stordotterns garderob och torkar av hyllarn i Lilldotterns rum - sånt där som de annars inte ser som så viktigt :)


Tvättar en tvätt och njuter av en långsam o trist söndag.


Nådastöten kommer då Lilldottern kommer hem och ställer till med både det ena och det andra - det slutar med att jag kör hem henne till hennes pappa och vi får ha ett litet "familjemöte" och sen åker jag därifrån i vrede. Inte den bästa avslutningen som sagt av helgen men jag fixar inte vissa saker som händer. Tjejernas pappa ringer senare och vi pratar om hur det har gått efter att jag åkte och det kommer fram att det löst sig bra och de har kunnat prata på ett bra sätt med varandra - vilket jag blir väldigt lättad över. Jag hoppas bara att min vecka med tjejerna kommer att gå bra och att det här inte ska sätta nivån på resten av veckan även om Lilldottern har utegångsförbud, fått indragen mobil och dator.


Håll nu tummarna för mig och tjejerna för på tisdag fyller Stordottern år - 16 år!

Friday the 13th

Mor & Far

Igår var jag iväg till Bromma och hämtade min bil som stått på verkstad i en och en halv vecka, hämade upp mami på väg hem därifrån för att åka o handla lite. Skjutsade mami till F&S och sen hem till barndomshemmet. Papi hade gjort iordningen en fiskgratäng och blev smått förvånad över att jag kom, mami hade visst inte sagt nåt om det till honom. haha
Efter den goda gratängen gick jag in i bastun och satt där säkert i 40 min för att försöka svettas ut den förbannade förkylningen och sen ut och dricka vatten och en stor god whisky som papi bjöd på, sov med anra ord över och fick låna en supersnygg skjorta av papi till att ha på mig på jobbet idag.

Idag mår jag så lite bättre men känner att det blir nog en varm lång dusch en stor whiskey och sen sova tidigt ikväll igen. Har inte behövt lika mycket Alvedon och Ipren idag men känner mig inte helt kry för det.

Bestämde idag att jag och Yster ska gå på Fotografiska imorn och ta en bit mat där och kanske ett glas vin oxå, ska bli supermys. Skicka ett sms till R o kolla om han vill komma dit oxå - håll tummarna, vore såååå mys att träffa honom igen, men jag vet ju att han har jättemycket på jobbet. Tålamod är nog nåt jag får lära mig tillsammans med R, men det ser jag framemot. känner mig så där "längtansförälskad"

Beslutsångest i HundraÅttio

men jösses vilken beslutsångest det var igår då, skulle jag träna eller inte ...börja med att redan på eftermiddagen igår så hörde jag av mig till AT som sa att hon kanske inte skulle orka hänga på. Ringde då till M o fråga om vi skulle ut och promenera - hon orka inte, då bestämde jag mig för att skita i att träna jag oxå och åka för att köpa två biskiver och mumsa i mig istället. Precis när jag har tagit det beslutet så ringer AT o säger att vi kör, hon kommer om 15 min o hämtar upp  mig!!

Hell YEAH!! rätta takter! jag är på!!

Vi drar iväg - jag fyller på mitt träningskort och så kör vi ett Intervall Flex pass - men fy satan säger jag ... mjölksyra och utveklingstydligt pass - jag lovar. Först trodde jag det skulle bli easypeasy men nej du!! 20 min intervall fast utan det lugna partierna - det kom efter och de höll på i 20 min....

/O.O\

Undra om jag kommer att kunna gå imorn.

I morse när klockan ringde hade jag så ont i huvudet så jag skicka ett sms till chefen o sa att jag kommer vid nio - gick upp tog två Alvedon och en Ipren och dunk i sängen igen, snozzade säkert tre gånger ändå när klockan ringde igen. Nu när jag är på jobbet så undrar jag om det är pga träningspasset igår som jag mår lite halvrisigt eller om det är pga den där förkylningen som alla andra redan har haft. Jag tror jag vägrar det sistnämnda. Hur som så är jag förbannat glad att jag kom iväg på passet och funderar på att gå o lägga mig tidigt som attans ikväll för att kunna träna på torsdag istället för ikväll som var meningen - men att köra ett boxpass idag känns inte ok.

Moderna museet

Igår kväll var jag med min mami på Moderna Museet som har haft en utställning med Monet, Cy Twombly och Turner under en tid. Jag trodde faktisk att jag skulle tycka det var si så där - Monet är inte direkt en favorit o de andra hade jag i ärlighetens namn inte hört talas om tidigare.

Men med den guiden vi hade så vart upplevelsen fantastisk - jag rekommenderar starkt att gå på konstutställningar med guid - det blir en helt annan sak. Vi fick massor av bakgrundshistoria kring de tre olika konstnärerna som gjorde att man faktiskt kan se på tavlorna med en större förståelse och tolkningar som kritiker har gjort kan man själv få en bild om man tycker de stämmer eller inte.

Min favorit av dem tre är oavkortat Cy Twombly - han gick tyvärr bort förra året men hans konst kommer för alltid att finnas kvar! Fantaskiska verk och vilka historier det ligger bakom varje tavla ... Underbart. 

Efter museumbesöket träffade jag R, vi har försökt att få till en dejt sedan innan jul - men nu äntligen även om det bara vart en kort promenad på Skeppsholmen så fick jag äntligen se om honom i verkliga livet och uppleva hans pliriga ögon och underbara leende. Wiiie nånstans så känns det som att jag vågar nämna honom här för jag hoppas på lite mer än bara en dejt eller två. Vi kommer förhoppningsvis ses i helgen igen <3

Mina favoriter

Hero & Leandro

Autom en del av Quattro Stagioni



What a weekend!!

Underbara ledighet och underbara helg! har fått ut massor av helgen och de en och en halv extra dag ledighet jag haft.

Torsdag - var vi på Sthlm Winter Games - si sådär.

Fredag - Middag me Yster, tjejerna och sedan bio Sherlock Holmes - klart bra!

Lördag - Runda runt sjön med A som avslutades på Viggbyholms Café med mysfika dit även As man senare kom - underbart väder och skönt sällskap. Städade ur hela lägenheten - bort med allt juldamm ... Ensamt mys me Lilldottern för att sen åka till TUNGELSTA och hämta Stordottern hos hennes pojkvän <3 träffa föräldrarna och Romeo själv - ser ut att vara en "normal" familj och trevliga hitintills.

Söndag - Loppis och brunch med A - som vanligt superhärligt, avslutades med lite mys me tjejerna som nu ska till sin pappa i en vecka igen. Så nu börjar troligen min sömnlösa vecka oxå ...

Sthlm Winter Games på Sthlms mässan

Idag var det halv arbetsdag - trevligt när man dessutom är helt ledig imorn! Hämtade tjejerna och så iväg till mässan. Det var lite mindre aktiviteter ön vad vi trott - eller så dundrar det på ordentligt i helgen. Lilldottern provade på Cirkus snyggt jobbat - skulle precis filma henne då hon gled ner..

Efter mässan åkte vi till Ikea vid Kungens Kurva o gick runt lite. Åt middag på Donken o fnissa åt ett hockeylag från Umeå som spred ut sig över diverse bord runt oss!

Väl hemma började jag stöda ut julen, allt är borta och nedplockat så nu är det bara "vanliga" städningen kvar.

Ska tydligen se JWM finalen som går 02:00, det har Stordottern bestämt. Får se om jag är vaken helt enkelt, känner mig redan trött...

Så där ja

Nu har jag fixat mobilmöjlighet att posta ett inlägg, får se hur det här fortsätter.

Ska försöka sova nu
Natti

Måndag natt

Tjejerna är hemma eller åtminstone deras saker. Lilldottern o jag myser på kvällen med Pommac o massa annat gott. Stordottern är hos kompis och ska sova över där - hon har varit hem o fixat med lite övernattningssaker och då fick jag krama på henne.

Jag sover som en stock - inte ensam i lägenheten och lugn o trygg ...

mysko det där

Nyårsfirandet

Avslutade året i Paradiset tillsammans med en vän som jag inte känt så jättelänge och det var både positivt och negativt men vad vore livet utan nya erfarenheter och utmaningar.

Njöt av vin, brasa och skön atmosfär på fredagen efter en lugn färd uppåt - lördagen började med en underbart lagom kall och solig promenad och sen avslutades den på Söderhamns torg med fyrverkerier och lite skålande i Champange ...

Söndagen fix o trix för att göra klart och åka hem - skön o lite varmare promenad och sen lugn skön hemfärd. Hemma somnade jag sedan på soffan i en timme - ingick inte riktigt i planen men var nog välbehövligt för jag somnade som normalt och försov mig dessutom imorse.

Hoppas ni alla har haft ett bra år och ser fram emot det nya.

All kärlek

Sömnlösa nätter

Jag har börjat att få en eller två totalt sömnlösa nätter per månad - jag tänkte att varje gång jag har dem så ska jag skriva ner vad jag tänker och hur jag känner, det kan ju finnas ett mönster.

För övrigt så säger mina vänner till mig att jag verkar vara förälskad - jag menar att jag inte är det, jag är nog kär i känslan av att vara kär.

Så här gick mina tankar jag plitade ner igårkväll

Mina tankar snurrar i virvlar som jag känner är helt utom min egen kontroll. Obehagligt och konstruktivt på samma gång.

Min puls är säkerligen rött hög för det känns som om jag är andfådd - andfådd positivt inte flåsigt och jobbigt utan det är mer att adrenalinet rusar. Problemet är bara att jag inte kan sätta känslan i ord, arg? besviken? upprymd? förväntansfull? eller rent av allt samtidigt..

Mitt liv är redo, jag är redo, allt känns som rätt tidpunkt det borde falla på plats nu, det är min tur nu, det ska gå bra nu, det ska bli så mycket bättre.

Det borde vara så iaf

Annars så känns det som om de män som tagit kontakt med mig de senaste månaderna är antingen sluskar eller upptagna män (är väl egentligen ingen skillnad på dem i beskrivningen) och jag börjar tröttna på att det står "andra kvinnan" i pannan på mig eller står det kanske "godtrogen" men måste jag verkligen bli cynisk och bitter ... för det vill jag inte. Jag vill tro att det finns män som är trogna och som vill leva med EN kvinna... frågan är bara om jag ska fortsätta att ge mig själv och bli besviken gång på gång eller om jag ska som sagt bli cynisk och bitter?!

Tröttsamt hur som haver

så har ytterligare lite tid gått

Jag har bytt jobb, jag har bytt pojkvänner och jag har bytt kläder. Mina barn, mina vänner, familjen och min lägenhet är vad som består, känns som det viktigaste är permanent.

Livet rullar på och jag följer med det.

Nya utmaningar står för dörren och jag är villig att öppna varenda en!

Snart jul igen

All kärlek!!

T R Ö T T

Är det nu när huvudet känns som en boll som är på väg att explodera som jag egentligen borde sova ?

Längesen - riktigt längesen

Men vet ni - jag har inte haft varken lust eller tid ... Inte hänt så hemskt mycket heller, bara fått dagarna och gå med jobb, barn, lite fix o trix o sen så klart allt vanligt vardagstrix ...

Jag e ensam fortfarande - vilket är bra!
Jag har varit på dejter det har jag - vilket oxå är bra!
Jag har tackat nej  o jag har tackat ja o blivit lite sårad - vilket oxå är jättebra!


Jag känner, jag lever, jag njuter och jag har det förbannat bra ...

All kärlek - jag återvänder nog så småningom fullt ut igen ... se det här som en liiiite up to date ..

KRAM

ehm ok

iphone

Var hos mor o far för lite mys - de har fått varsin ny jobbtelefon så det blev lite iphoneskola vid matbordet

Det har varit en hel del

att göra de senaste dagarna.

Vi har varit på möte med rektorn, vi har hämtat ut polisanmälan, vi har varit på polisförhör och vi har varit mycket i skolan för att få Lilldottern att känna sig trygg igen.

Utöver det så har jag haft både försäkringsfolk och fuktmätningsfolk hemma - badrummet är fuktskadat.

Så som ni kanske förstår så känns det lite övermäktigt just nu och jag kanske inte kommer att vara lika närvarande här som tidigare - men det kommer tid igen då det är lättare och då kanske jag har mer ork och tid över för att sitta här och filosofera.

Mitt hjärta blöder

Vet inte vart jag ska börja ... fick sån totalpanik igår efter att jag fått ett sms från tjejernas pappa

"Ring mig NU"

tänkte att nu har det hänt nåt men inte kunde jag i mina vildaste tankar tro det jag skulle få veta .

Lilldottern har blivit misshandlad i sin skola!! en klasskamrat!! som hon har umgåtts massor med det senaste halvåret har gått fram till henne sagt

"nu ska du får för vad du gjort under hela veckan"

tar tag i hennes axel och mottar ett knytnävsslag i hennes näsa, efter det tar han tag i henne bakifrån och slår minst två gånger med knytnäven i hennes nacke och när hon ramlar och ligger på marken ställer han sig på huk och slår ett sista knytnävsslag i hennes ryggslut!!

Men för i helvete!!

Det visar sig att de har gått och puffat och petat på varandra under hela veckan, så där som man gör i den åldern. Vem vet det kanske föreligger lite obesvarade kärlekskänslor i allt

Vi har polisanmält händelsen och polisen som tog emot anmälan trodde att med tanke på grovheten i misshandeln så skulle det hamna på Socialtjänstens skrivbord, vi har oxå anmält skolan till Barn- och Elevombudet, snart ska jag ringa till rektorn.

Pojken får inte komma till skolan idag - det beslutet tog klassläraren och rektorn igårkväll. Lilldottern är på utflykt med sin klass och hennes pappa är med henne under hela dagen.

Det går inte ens att sätta ord på de känslor som finns i min kropp än mindre ord som ska beskriva hur jag upplevde allt när det hände och när jag fick höra vad hon blivit utsatt för.

Mitt hjärta blöder inte bara för min dotter utan även för den pojke som har så uppenbarliga problem och inte fått hjälp tidigare - hur ska det gå för honom. Minnas bör man att den här pojken har varit hemma hos oss fler fler gånger och alltid varit omtänksam och trevligt så det är en chock för jag trodde verkligen inte att det skulle hända.

Uppdatering!
Lilldottern har på morgonen fått massa sms från klasskamrater som säger att pojken är på väg till skolan trots allt - jag ringer till rektorn medans Lilldotterns pappa ringer till föräldrarna. Enligt föräldrarna har ingen talat om för dem att pojken inte skulle vara välkommen till skolan och rektorn har inge svar på det - så nu står Lilldottern där och har blivit lurad av oss som fått bekräftat av klassläraren och rektorn i gårkväll att han inte skulle få komma. Stark som hon är så går hon i sällskap av sin pappa till skolan ändå.

Fy helvete!!

Så var det ÄNTLIGEN dags

Snart ska jag på diplomering - har gjort mina tentor och fått godkänt i alla så nu ska det diplomeras ...

härligt - hoppas på två trevliga dagar och massor av skratt

Applikationer till Iphone

Igår köpte jag min absolut första applikation till  min Iphone. Varför jag inte köpt någon tidigare beror nog på att det som oftast funnits lightversioner som varit gratis och ja varför då betala?

Men nu ska ni få se på skillnaden på det som jag faktiskt tyckte det gjorde det värd 15kr och som kommer att förgylla mina album

kolla in skillnaden och då är det de absolut första fotot jag tar med den nya appen - snart ska ni få se på dunderfoton a´la magnifico ...ehm hehe

som ni ser så är det inte samma motiv eller så men kolla skillnaden på mjukheten i bilden och känslan den förmedlar ... nämen gjorde jag inte rätt som köpte mig appen?

Tack för tipset Lise-Lott nu ska jag bara hitta den kombinationen som jag gillar bäst ... ramar, linser och film o allt vad man nu hade att välja på ^^

wiiiie

Brand på jobbet

Och som utrymmingsledare så är det rätt bra att säga UT istället för men det är ju inte i min byggnad ^^ ehm måste nog jobba lite på det där ...


Bra gick det i alla fall och alla kom ut och gick dit dem skulle, brandkåren kom - gjorde sitt och sen fick vi gå in igen. Som oftast så hittar vi små grejer att justera och jag mailar iväg en liten önskelista på hur vi ska göra nästa gång.


Bra med lite uppfräschning i rutinerna och även liten påminnelse om hur obehagligt det kan vara, o än värre om det faktiskt är en brand där man är. Huset vi jobbar i är ju uppdelat i tre huskroppar så det är ju lite svårt att motivera folk att lämna byggnaden när det inte är synligt och påtagligt någon brand - men som sagt det gick bra den här gången.

Längtan som blir svår

Satt på bussen hem från jobbet och peppade mig hela vägen att jag skulle ut o springa när jag kom hem, bra musik i lurarna och jag planerade till och med vilka kläder jag skulle ta på mig.

Väl hemma så ser jag Stordotterns moped utanför porten och känner direkt att nej jag ska mysa me henne den stund jag har fått utan att ens be om den. Får världens kram när jag kommer innanför dörren och så sätter vi oss o pratar och myser i soffan tills hon måste åka på träning. En timme i alla fall ^^ sååå skönt.

Efter en timme så ringer exet och berättar att Stordottern skadat sig på träningen och att jag behövs, dels för att hämta / köra hem mopeden och för att Lilldottern ska få vara med mig under tiden de åker till AL. Glädjs åt det medans jag blir orolig för Stordottern. Han kommer o hämtar mig och kör mig till träningen och där möter jag en "slagen" Stordotter som när hon hoppar upp på min rygg blir ledsen igen och börjar gråta. I lägen som dessa så känns det sååå skönt att vara mamma - vara den som är tryggheten och lugnet för henne. Vi pratar på hela vägen till bilen och hon har rejält ont.

Lilldottern och jag hoppar av hemma hos mig efter att jag kört mopeden till honom och vi börjar laga middag, blir lite sent men ändå. Äter och pratar massor - men jösses så mycket mina ungar har börjar prata igen - vart har det här varit inlåst? Lilldottern berättar mer om klassresan hon var på och sen om en kille hon träffar just nu *ler stort* det är så osyldigt men ändå så viktigt.

Stordottern har inte brutit nåt men måste vila från fotbollen i minst en vecka och sen rehabträna i en vecka efter det - sen kan hon spela igen. Tufft besked för en tjej som henne - men inget är värt att skadan består.

TACK mina fina ungar för att ni är så underbara - jag älskar er mer än livet självt

A shitty Day in a Nutshell

vilken jävla skitdag!

Först jobbar jag arslet av mig hela förmiddagen och halva eftermiddagen för att jag skulle kunna åka o hämta Lilldottern vid bussen från hennes klassresa. När jag gjort det så var det bara att åka till Käftis för domen o ja jävlar vilken dom sen då! 

När jag sitter i väntrummet för att få komma in o höra vad jag har att vänta mig så läser jag dagens Metro - en liten artikel läser jag om att det skett en dödsolycka i tunnlarna för Citybanan - där M: jobbar just nu! Får ont i magen och skickar iväg ett sms för att höra att han mår bra och framförallt att han är i livet!

Vad sägs om att laga ett par hål för ca 3-4 000 kr först för att sen dra ut det sista som finns kvar av en tidigare rotfylld tand för att sätta ett stift och en krona för så där en 13-15 000 kr.


När jag ska gå från tandläkaren ser jag att jag har fått två sms av M: tänker skönt han lever i alla fall och börjar gå mot bilen. När jag nästan är framme vid bilen och håller på att bryta ihop och har slagit numret hem till mor o far så kommer jag på att jag inte betalade för dagens besök hos Käftis och går tillbaka för att göra det. 


Nästa gång jag är vid bilen ringer jag pappa på mobilen och han är på golfbanan, bryter ihop helt när jag kommer fram till honom o hör hans obekymrade trygga röst och han får säkerligen hjärtklappning och panik bara för det och jag får dåligt samvete på en gång och blir ännu ledsnare för det ... vilken jävla ond cirkel! Pappa försöker så gott han kan att prata mig lugn och efter 15 min så har han lyckats och jag har som han själv säger gjort valet att sätta mina barn framför mig själv och åker hem till dem för att se till att de får mat i sig hellre än sätter mig på ett café o bara ta det lugnt för att sansa mig själv. 

That´s me in a freaking nutshell

a BIG yellow POST IT for my SELF

Ok M: har varit tydlig från början det måste jag komma ihåg. Det kommer sannolikt inte bli något förhållande mellan oss. Iaf inte ett där man hörs av annat än om man vill kela eller ligga. Så då är frågan - behöver jag mer än så nu, vill jag ha mer än så nu? Jag tror inte det men ändå så önskar jag att det var mer - det går ju inte ihop.

Idag mötte jag killen från gymmet när jag gick från lunchen, han har tidigare inte tittat på mig, efter ett boxpass började han titta och sen igen återgå till att inte titta. Så när han idag tittar och i princip säger hej dessutom så undrar jag ju VARFÖR!?

O så kommer jag på att JAG måste sluta analysera allt som händer i min omgivning.

Gymkillen är ändå bara en liten pojke - på vårfesten tyckte jag att han var bara för uppenbart just en liten pojke.

Summa sumarum : e - lev ditt liv istället!!!

Tandblekning

Blev fotad i helgen och känner att mina tänder är inte vad de har varit - har därför beställt hem ett tandblekningskit. Hoppas det funkar ... har du provat nån tandblekning?

Ok depp dag över

visst måste man få ha låga dagar, moffla lite kakor, godis och chips ... men va fan jag tycker att de börjar komma lite väl tätt nu.

Rycka upp mig vore kanske det mest logiska ...

Behöver tips på bra musik, har mycket bra men skulle vilja få nya infallsvinklar - lite mer ideér om vad som är bra ...

Böcker orkar jag inte läsa just nu så det blir mycket film ... Skulle nog behöva en tripp till landet för att ladda lite batterier ...

How in the hell

kan folk tro sig besitta rättigheter som att berätta alla sina egna åsikter vitt o brett ..? jag blir totalt vansinnig. 

Skaffa en blogg !!! haha här kan man kräkas allt man vill och den som läser får "skylla sig själv"

Helt från ingenstans kommer det "Inget träd växer till himlen" ... jag fattar ingenting, jag har ju fasen aldrig påstått att jag skulle vara bättre än någon annan. Som sagt blir helt tokig...


Känner mig så nedtryckt och tillintetgjord - av en människa som är dubbelt så gammal som mig, vart har sens o vett tagit vägen när man gör så mot någon annan.

Konstig vecka

Tjejerna kom i fredags - fast då var de hos mor & far till lördagen för jag var på Vårfesten och för att de inte hade träffat sin mormor och morfar på länge. Lilldottern var på bio med morfar och såg Big Mommas like father like son - Lilldotterns omdömme var att den var ASBRA! Under tiden var Stordottern o spela fotboll på Östermalms IP. 

På lördagen var de på vad vi kallade för "bytardagen" när jag bodde hemma. Det är när alla föreningar i området samlas på fritidsgården och har loppis ... Stordottern kom hem med en väska för 10:- och Lilldottern hade hittat en bok för 10:-.

Direkt på måndag morgon drog Lilldottern sen iväg på klassresa med sin klass, hon går ju i femman nu och då splittras klassen inför högstadiet redan nu. Borta i tre dagar ska det vara så i eftermiddag får jag hämta hem henne, men sen så åker hon ju till sin pappa på fredag medans jag är på jobbet så jag får två hela dygn med henne den här veckan, söndag och torsdag ...

Ja det är väl så här det kommer vara ibland - Stordottern har jag ju mer eller mindre vant mig vid att hon inte är hemma jämt, hon har dragit iväg på moppen fast ändå inte så mycket som jag trodde att hon skulle göra. Igår var hon hemma hela dagen eftersom hon slutar tidigt och var på balkongen och sola och läste sin bok. Kopplat av och bara haft det skönt, ett gott teckan på att hon tycker det är härligt..

Nu ska jag jobba arslet av mig så jag kan åka o hämta Lilldottern vid halv fyra utan att få dåligt samvete ..

KRAM på er